— Fullkomligt i ordning, ropade på en gång tio röster. Då Naigeot blifvit ensam med sin skatt, höll han sitt hufvud mellan sina händer, liksom för att sasthålla de osammanhängande tankar som sjödo i hans hjerna. Plötsligt som genom ett trollslag hade detta bref väckt bokhållarens slöa sinnen. Han kände lifvet brusa inom sig, denna menniska utan forntid, denne gubbe utan ungdom genomströmmades plötsligt af tusen hittills obekanta känslor Naigeot gjorde sig ej reda för den besynnerliga process som föregick inom honom; men det uppstod redan nya önskningar i hans själ. Han genomliiste sin brors bref och öfverdref redan hans rikedom. — Alltså, sade han till sig sjelf, är jag rik! Jag är verkligt rik! Ty för det första har jag här tiotusen francs, hvarmed jag kan uppfylla alla mina önskningar . ... och när jag användt dem och så får lust att resa till Amerika, finner jag der en ny förmögenhet i ordning åt mig! I fall jag deremot hellre skulle vilja qvarstanna här, så kan jag utsätta dem som lifränta .... jag kan derigenom lätt få 6 till 800 francs i ränta .... det kan räcka till alla mina utgifter . ... jag kunde på det sättet