Göteborgsposten – 5 oktober 1866, sida 1

AWAATUULLULAAOA UUA jern som material för kanoner och hade alltid funnit smidjern segt nog för våra ändamål. Detta var dock vårt första steg framåt. Vi begagnade tyngre kulor med större krutladdningar, och en tid syntes det som om den tyngsta kulan med den största krutladdningen skulle vinna seger. Men helt nyss framstod en ny sida af frågan, och det befanns att projektilens form och material voro af icke mindre betydelse än kanonens kaliber. Uppgiften var att gifva kulan en sådan sorm och en sådan inre beskafkenhet, att hela förstörelsekraften vid stöten vände sig mot skottaflan, medan kulan förblef oskadd. bå kulan sjelf krossas uttrycker resultatet så mycket större kraftförlust — och kraftförlust var just hvad man önskade förekomma. Hvad som förut var kanonkula förvandlades således nu till en cylindrisk projektil, med antingen ett platt eller koniskt hufvud. Projekilen sjelf var af finaste stål, och kostnaden för hvarje skott blef oerhörd. En bot för detta sistnämnda fanns i uppfinningen af det s. k. chilled(afkylda) jernet, hvilket med så utomordentlig framgång nyss försökts vid Shoebury, och så fördes vi till den slutsatsen, att en kanon med endast 9-tums borrning kan, om den är laddad med stark krutladdning och projektil af en viss beskaffenhet, uträtta allt hvad af en kanon erfordras — nemligen genomtränga och förstöra det starkaste pansarfartygs bredsida. Men det gitves äfven en annan sida af denna märkvärdiga historia. Det visas oss af vetenskapsmän, att afskjutningen af en kanon är af icke mindre vigt än dess refflor, laddningens vigt och projektilens material. Det uppgifves, att effekten af skottet beror i hög grad på det sätt, hvarpå kulan kastas från kanonen till målet, eller med andra ord på den karakter, som gifves åt dess rörelse emellan kanonmynningen och skottaflan. En projektil bör framför allt skjutas rakt fram och gå med så reglerad snabbhet samt träffa målet på sådant sätt, att den ej förlorar något at sin egen kraft. Dessa egenskaper påstås kunna vinnas genom en skicklig kontroll öfver kanonens elevation, och det uppgifves, att man på denna basis skall kunna konstruera en kanon, hvilken öfverträffar andra icke blott i förträffligheten at dess verkan utan äfven i dess billighet. Man kan knappt tro, heter det, huru lätt det är att genomtränga en pansarplåt, om man blott förstår sig på det. Det ligger mycken sanning i detta uttryck.