Göteborgsposten – 19 juli 1866, sida 1

modigt ut i den blå luften. Hon hade blifvit mager sedan sist och såg både trött och medtagen ut Men alltsedan den första löfsprickningstiden hade hon också vandrat från ställe till ställe, från hus till hus med barnet på sin rygg och fragat efter Åslag. Hon unnar sig knappt den nödvändigaste hvila, ty nu gäller det om hon skall segra eller förlora. Hon hade hört att det nu just lag ett tattarfölje öfverst uppe på fjället och efter beskrifning maste den ene af tattarne vara Åslag. Men huru ofta hade hon ej redan trott att hon var lika nära ätt mal och hon hade dock beständigt ablifvif giickad. Lit satt under törnöonmsken med det Sofvande barnet i sma armar IIOn hade tagit duken af sitt hufvud för att skydda det desto bättre. Hennes kläder voro här och der trasioa: men hvad vigt fästade hon dervid, blott hon kunde na det mal hon eftersträfvade. Hon har blifvit mager och gammal under det sista aret; men det finnes dock ett drag omkrin, munnen som siger att denna if här under törnbusken ej är samma eftergifvande och tillitsfulla flicka som satt i stugan på Haugen nn längtade att komma ut i verlden. Nu star hon fullvuxen midtibland främmande. IIon nar vn luttrad i lifvets sorg och allvar, och hon har blifvit stark, ty Gud har ej) öfvergit