Göteborgsposten – 19 juli 1866, sida 1

Smedjegatan. Nd C109917 Ådler och Elbe äro så och smala, och då flera kolonner möttes på dylika punkter uppstod: der förvirring och de blandades ihop med hvarandra. Kanoner som icke kunde borutv-! ras kastades i floden. Mänga mistades på detta sätt. En artillerikopten som hörde mig fråga om förlusten af kanoner yuwrade: Af hela mitt batteri har jag blott en kanon och sju hästar qvar, och många andra äro 1 samma belägennet!En annan sade: Vi ha intet artilleri. Ilögqvarterets stab blef splittrad i förvirringen kort etter det erkehertig Wilhelm blef sårad; Benedek blet skiljd från sin eskort, ingen visste hvart han tagit vägen, och efter många fruktlösa försök att återsinna honom, lemnade mänga medlemmar af hans stab, då nu alla vigtiga ställningar voro i liendens händer, valplatsen, för avb efter aftal åter räkas vid Neu königgratz. Da vi elter en lång ridt kommo dit, erforo vi att generalen var borta och de trötta hästarne singo en timmas rast. Alla hängde hufvudet, allt mod var borta. Icke blow slaget var förloradt, utan ett rike var förloradt, såvida icke diplomaterna lyckas lösa det nät, som tidigare hällit dem fångna och som svärdet ej förmått sönderhugga. Aftonen var sval, och längs sidorna at vägen glänste bivuakeldarne. Hade vi varit i framryckande i stället för på återtåg, kunde man med nöje ha beskådat den pittoreska scenen. OUUing bål af saruträd, som blossade upp högt öfver deras hufvuden, stodo eller suto de tappra soldater, som halt så ansträngande arbete och stridt så modigt på lenna dag. Några stodo och värmde sig vid elden, som upplyste deras bruna ansigten och kastade ett rödt skimmer öfver dem såväl som ötver de höga granstammar, hvilka höjde sig öfver dem; andra suto och hvilade en sårad arm eller ett ben på ett läger af grenar som blifvit plockadt till dem af deras lyckligare kamrater; andra åter lågo omkring på marken i alla möjliga uttröttade ställningar. Sachsarne deltogo med heder i kampen. De lydde kommando förträffligt och voro inöfvade, att då de sprängdes åter samla sig, i det hvarje regemente uppsökte ett ställe som blifvit uppgifvit at deras förare. Hela nordarmeen stred sör ötrigt tappert, och hade ej det ödesdigra felet i afseende på Chlum blitvit begånget, skulle den kunnat vara segrare i stället för besegrad. Det säges att mycket af den svaghet, som visades i slaget, berodde på sammansättningen at högqvarterets stab, och vid hvarje vederlag måste den ene ha varit svagare än motståndaren. Kunde det finnas en fullkomhg belälhafvande general med en fullkomlig stab, fullkomliga officerare, fullkomliga soldater och vapen, samt det hela ledt at en fullkomlig regering, skulle utan tvitvel hvarje wällning blitva en seger. Men den menskliga naturen har olyckligtvis två sidor. Hvad som i dag är styrka, är svaghet i morgon; en bestämd man har lätt för att vara halsstarrig, en man, som är mera mottaglig för påverkningar, blir lätt vankelmodig, en blygsam man svag och en kraftig man hänsynslös. Det ä lätt tör åskådare att vara efterkloka, men et beständigt ombyte al generaler är icke aågo klokt sätt att gå till väga. Man kan ej a böcker lära att i praktiken föra 200,000 man soch hade icke hären varit omspunnen al po tliviska spindelväfvar, kunde den tidigare h: ) gripit till offensiven, skulle det nu ha sett u på annat sätt. En armå måste nu för tiden vara utru stad så fullkomligt som vår tids erfarenhe och insigt föreskritva: bakladdningsgevär må ste köpas och betalas, sparsamhet i den inre administrationen måste styrka krigsnerven sjuka delar at riket afhuggas eller botas in W LL nn nr