Avenuen. Det är en ganska vacker byggnad och har 50 fots sagad åt gatan. Församlingsmedlemmarnes antal är för närvarande 176, ett jemförelsevis ringa antal, då man tager i betraktande den stora mängd svenskar, som är bosatt uti Newyork och kringliggande städer. Kyrkan tillsammans med läktaren rymmer c:a 400 personer, Hvarje Söndag kl. half 11 f. m. hålles gudstjenst och densamma är vanligen mycket besökt. Doktor Smith, som uli allt visat sig mycket intresserad för kyrkan, har till densamma på egen bekostnad förhyrt en mindre orgel; en landsman har godhetstullt åtagit sig att utan arvode tills vidare vara församlingens organist, och en annan likaledes dess kantor. Församlingens tillförordnade pastor, hr Duvell, är prestvigd i Western. Hr D. kommer troligen icke länge att qvarstanna vid kyrkan, hvadan inom kort kyrkorådet kommer att anslå predikanisbefattningen ledig; lönen är 1,200. dollars om året jemte fri bostad, hvilka löu. vilkor kunna anses mycket goda, alldenstund fossamlingen är så liten och erfordrar obetydlig tid att sköta. Onskligt vore, om vid tillsättandet al ny pastor det blefve en, som är prestvigd hemma i Sverige. Uti mitt första bref omnämnde jag, att presidenten i Förenta Staterna fräntagit härvarande svensknorska konsuln Habicht och uti Neworleans varande svensk-norska konsuln Svensen deras exeqvatur. Dessa hrr hafva nu af presidenten blilvit återinsatte uti sina rätt gheter. sedan, som det heter, ingenting emot dem kunde bevisas. Öfver dessa händelser hvilar en mystisk slöja, som icke är så lätt att genomtränga; emellertid är härvarande konsul nu betydligt mera förekommande än förut. Med de under senaste veckorna hit anlända emigrantångfartygen ifrån England hafva en mängd emigranter dels dött under resorna, dels vid framkomsten hit befunnits sjuka af hvad man här kallar den engelska koleran. Märkvärdigt nog har flertalet af sjuka och döda varit svenskar och danskar, och ett stort antal af mina landsmän har aflidit här i karantänslasarettet. I läkarerapporterna, som aflemnas till stadens myndigheter, äro namnen på de döde oftast så tillkrånglade, att det är nästan omöjligt taga reda på dem. Här har bildats ett nytt emigrantkompani,Skandinaviska Emigrantbolaget, hvars afsigt är att medelst goda och beqväma samt snabbgående ångfartyg underhålla direkt kommunikation häremellan och Göteborg eller Köpenhamn, hvilketdera är ännu icke afgjordt. Jag kan icke nu närmare yttra mig om detta bolag, men skall taga reda derpå och i mitt nästa bref vidare orda derom. Så mycket är dock säkert, att om bolaget är solidt blir det af mycken nytta för dem af mina landsmän som ämna sig hit, emedan de genom denna direkta lägenhet undvika många obehag och trakasserier, för hvilka de under närvarande kommunikationsförhållanden hit alltid måste vara utsatta. Man talar hemma i Sverige om det fria landet Amerikak, der man kan företaga sig hvad man vill; men sannerligen friheten är större här än uti något annat land, ty numera är allting belagdt med skatt, till och med pojkar som på gator och andra offentliga platser sälja cigarrer, borsta stöflor eller kolportera tidningar, med ett ord, äfven det allraringaste företag beskattas, och alla kringvandrande försäljare eller som de här kallas edlarsk måste alltid bära på sig det af stadeus myndigheter till dem utfärdade tillståndsbevis, ty om detta saknas blifva de genast antastade af polisen, hvilken här, likasom i en del städer i gamla verlden, har mycken makt. I en sak står emellertid härvaranuv po små mycket framför våra i Sverige, och daet är uti artighet emot damerna, ty då dessa skola passera tvärs ölver en gata är alltid en polisman tillreds att föra damen vid armen, och alla åkande måste då stanna, så att damen och hennes ledsagare obehindradt kunna passera IIvad skulle mina landsmaninnor säga, om en dyllik artigbet vederfors dem? Troligen blefva ett förtviflans skri eller i lyckligaste fall en vredgad blick den stackars polismannens belöning för sin artighet; här är den emellertid högst nödvändig, ty utan densamma skulle troligen tus ntal af det täcka könet genom sina krinoliner, hvilka ingalunda äro mindre i den nya än i den gamla verlden, komma i en oangenäm och Åsonderslitande beröring med omnibusar och andra äkdon, hvilka till ett antal af flera tusende dagligen äro i rörelse på Newyorks större gator. Eldsvådor höra här till ordningen för timman, eller åtminstone för hvarannan timma. Ingen dag finnes som ej härvarande tidningar omtala minst 6, men oftast flera eldsvådor under föregående dagen. Eldsläckningsväsendet är förträlfligt ordnadt. Knappt hafva klämtslagen börjat förrän ångsprutorna ila i full fart öfver gatorna till brandstället. Sprutorna stå alltid dygnet om förspända med sina hästar, och manskapet är natt och dag tillstädes i spruthusen Anssprutorna gilva ifiån sig oerhörda vattenmassor och bokstafligen dränka de 5 å 6 våningar höga husen. Man ser såväl under sjelfva släckningsarbetet som efteråt de vackraste prof på sprutornas förträlflighet och manskapets raskhet och duglighet. Det är icke här som hemma i Sverige, att så många olika personer hafva att kommendera under eldsläckn ngsarbeter, utan det är en som befaller och de andra lyda, hvilket gör att allting går med mera ordning. För några veckor sedan var här en den största eldsvåda som hemsökt Newyork på många år; Musikaliska Akademiens hus med deruti inredd stor teater, en gammal kyrka och omkring 20 andra hus blefvo lågornas ros. Det var en storartad, men hemsk syn; nästan hela den stora staden upplystes genom de flammande lågorna, Newyorks damer hafva förfärdigat en utmärkt vacker fana, som de skola förära frihetshjelten Garibaldi. På ena sidan af fanan är bro leradt staden Newyorks och på audra Italiens vapen. Fanan skall a damernas vägnar öfverlemnas till Garibaldi af 100 unga män ifrån Newyork hvilka sjelfva bekosta resan till Italien. I nästa vecka sker afresan härifrån; troligen få de unga männen allt skäl att vara belåtna med sin färd. Hild sik Ån J r För nåägon tid sedan beställde några unga amerikanare en middag på ett hotell härstädes. De besågo rummet der middagen skulle serveras; flera taflor