pH (417 I Brunn, der konungen af Preussen ännuk lör ett par dagar sedan hade sitt högqvarter, J! blet han vid sin ankomst d. 13 d:s emottagen sm at biskopen grefve Schaflgotsch och borgmål staren Giscka samt af stadskorporationernas sörmän, hvilka böntöllo hos den segerrike mo-st narken att skona staden och bådo om mildj! behandling. Konungen genmälte: Jag är ejl! I och egen vilja här (!), utan dersör a n af Österrike tvingat mig till krig. Je Jag för dertör ej heller krig mot fredliga unÅt dersåter, utan blott mot kejsarens armå. Hit-It tills har jag segrat. Nin armås tapperhet in-sa gilver mig den tillit, att jag äfven fortfarande skall göra det. Jag har måst föra armeen). hit till ovanligt stort antal och det är nog möjligt, att enstaka fall kunna föranleda klagomål. Dessa skola endast kunna undvikas, sa om man går de tappra trupperna beredvilligt till mötes med att framlemna litstörnöden-sa heter. Ett telegram till Times trän Pest så-ft ger, att kejsar Frans Josef utfärdat en pro-t! klamation till ungerska folket med tillkännagilvande, att konskriptionen är s. n. inställd, och uppmaning till detsamma att ingå i ar mån som frivilliga. i En annan korresp. till samma tidning sä-js ger iifven, att hela Ungern reser sig, men, i strid mot de preussiska uppgifterna, till förmån för kejsaren och icke emot Osterrike. På den mellantyska krigsteatern har Preussen hatt samma förunde liga framgång som mot Österrike. Efter en drabbning vid Aschaskenburg, som i de officiela preussisåå berättelserna förklaras hafva följts af en lysande seger, hafva preussarne under general Falkenstein inryckt i Frankfurt, der befolkningen förhåller sig lugn. Ännu d. 13 d:s fanns förbundsförsamlingen qvar i den fria staden, men den har troligen nu flyttat till Augsburg. Förbundskassan hade bragts i säkerhet. Städerna Darmstadt och Wärzburg ligga nu blottade, och turen är kommen j till Nassau att erfara den preussiska tryckningen. Preassens officiela tidn. lemnar följande öfversigt af den preussiska armåöens operatiopå denna kant under fälttåget: Sedan de under general Falkensteins befäl stående trupper tvungit nannoveranarne att gifva sig vid Langensalza, koncentrerade, de sig d. 1 Juli vid Eisenach och marscherade dagen efter i riktning mot Fulda. Man visste, att bayerska trupper strötvade omkring såväl i Werradalen som i Thuringer Wald. Det kunde likväl icke vara armåöens uppgitt, att anställa jagt på dessa vidt spridda trupper, och vid frammarschen hade man endastl. att iakttaga, om de skulle koncentrera sig och komma i närheten och då söka att ge dem en kraftig stöt. Etter det fienden på aftonen d. 2 Juli försökt ett angrepp på vär venstra flygels fältvakt vid Salaungen, men kommit derifrån med blodiga pannor, rapporterade generalmajor v. Kummer, som sändts med en stark kår i vår venstra flygel ötver Lengs feld till Dermbach, att han der stött på sienden, som med en förlust af några och fyratio döda och sårade dragit sig tillbaka till starkare atdelningar. General Kummers trupper hade ej lidit någon förlust. Genom rekognogceringar kom man till det resultat, ätt sienden besatt de i närheten af Dermbach belägna byarne Neidhardsbansen, Zelle och Wiesenthal, och att bakom dessa stodo ännu starkare truppmassor. Detta var uppenbarligen de bayerska divisionerna Hartmann och Zollern, som hållit sig spridda i bergen, men nu i all hast koncentrerats och sökte uppnå den 8:de förbundskåren (under prinsen af Hessen). Man kunde naturligtvis ej tåla fienden så nära den framryckande armåens venstra flank, och general v. Goeben erhöll derför betallning att kasta flenden tillbaka. General v. Goeben lit i öfverensstämmelse härmed d. 4 Juli brigaden Kummer rycka från Dermbach uppåt Fuldadalen till Neidhardshausen och brigaden Wrangel till Wiesenthal. Båda byarne och de tillgränsande höjderna voro starkt besatta al fienden, men oaktadt det häftigaste motstånd togos de i första angreppet af våra trupper. Det gick på samma sätt med byn lelle. Vår förlust isynnerhet af högre otficerare var tyvärr ej obetydlig, men täta rader af döda och sårade fiender betecknade på andra sidan de ställen, der kampen isynnerhet varit häfug. Fienden drog sig på alla håll skyndsamt tillbaka, afsigtenåvar ernådd, och general Goeben stod i begrepp att uppgifva hvarje vidare förföljande samt fortsätta framryckandet till Fulda. Då inträffade en omständighet, som visade andan bland trupperna. Bedragen at skott i den bergiga terrängen trodde man sig i brigaden Wrangel höra kanondundret srån det )å andra sidan Wiesenthal belägna skogkransade Nebelberg. Man trodde, att det var kären Manteuflel, som befann sig i kamp, man ville skynda den till hjelp, handlingen följde genast på tanken, och under oatbrutna hurraron stormade man uppför berget. Dettas skog