Göteborgsposten – 19 september 1865, sida 1

— —eÖ — — — wW..LW — draga till upprättande afdiligencelinier, der sådant låter sig göra; tillse att endast fullt behörige personer till entreprenörer ifrågakomma; upprätta och till Kongl. M:ts Befallhafvandes godkännande insända entreprenadkontrakt för de ioner, der sådant utan särskildt tillskott kan uppgöras; men å de ställen, der tillskott blifver af nöden, utlysa och, åtminstone genom en af dess medlemmar, närvara vid entreprenadauktionerna samt derefter hos Kongl. M:ts Befallningshafvande till skjutsentreprenör föreslå den ibland de bjudande, som dertill anses mest lämplig, utan att denne ovilkorligen behöfver vara den, som gjort lägsta anbudet m. m. 6:o. Komiterade åtnjuta i och för verkställda resor skjutsersättning och dagtraktamente af skjutskassan. : Skjutskassan bildas af dels stadsmedel, som af Kongl. M:t beviljas al reservations-anslaget, dels bidrag, som af de skjutsskyldige erläggas. 8:o. Skjutsskyluiges bidrag bestämmas i mån al behof af skjutskomiten. som om medlens uppbärande gör sramställning hos Kongl M:ts Befallningshafvande. Uppbörden verkställes af kronans uppbördsmän 1 sammanhang med kronoskatterna, och emot samma provision, som för landstingsmedel finnes bestämd. 9:0. Alla medel insättas i ränteriet och utanordnas derifran på skjutskomitens reqvisition. 10:o. Komitåns räkenskaper granskas af landstinget, som älven eger att meddela decharge. Gransknig al Kummar-Räven torde ej böra förekomma. I denna fråga begärdes först ordet af Herr Osc. Evers, som omnämnde ärendets behandling under sistsörslutne riksdag och nuruledes ständerna lemnat ett anslag af 100, OO0 rdr för att utjemna den olika betungande beskattnig, som medföljde skjutsningsbesvåret. Tal. trodde att både regering och ständer slutligen skulle helt och hållet skilja skjutsningsskyldigheten från jordbruket. Tal. hade intet emot det af kgs befhde i Malmöhus län uppgjorda förslaget, utom hvad beträttade tredje punkten, hvilken innehöll att älven de hemman som hittills varit från skjutsskyldighet besriade skulle lemna tillskott till densammas uppehallande. Detta vore en orättvisa, på samma gång som det skulle förhindra skjutsningsskyldighetens totala skiljande från jordbruket. Hvarje ny, beskattning på ett hemman, vore den ock så ringa är likväl betungande och ville tal. derföre ej tillstyrka förslaget med mindre än att orden Åde som hittills varit från skjuts befriade?, ur tredje punkten utginge. Riksdagsfullmäktigen B. J. Holmlin i Rabbalshede ansåg detta förslag ega stora töreträden, sa vidt man ej kunde få landtbruket och skjutsningsskyldigheten alldeles skiljda åt. Tal. kunde ej finna annat än att hvad den förre tal. klandrat just utgjorde en rättvisa, som låtit vänta på sig. Om en särskild ersättning för skjutskyldigheten bör lemnas, vore det lämpligast att staten gjorde det. Men om så ej sker är det alltid större skäl i att landstingskassan lemnar densamma än att reservlagen gör adet, ty, i förra sallet utgår den efter andra och billigare grunder. För reservlagen måste dylika tillskott kännas mest betungande, Härefter uppstod nu en längre diskussion, hvarunder några talare yttrade dels den åsigten att skjuts-skyldigheten inom länet i allmänhet icke funnits vara så betungande, dels ock att när entrepenadauktioner en gång ötverallt blifvit inrättade och skjutslegan höjd till maximum, eller 1 rdr 20 öre, hemmanen icke skulle blifva så betungade som mången ansåge och måhända alldeles inga tillskott behöfvas. Andra åter yrkade att det tillskott som skulle befinnas erforderligt borde tagas af landstingsmedlen, hvilken åsigt likväl krattigt bekämpades af åtskilliga talare, hvilka funno detta vara en orättvisa emot dem som med högre afgitter bidroge till landstingskassan samt dessutom ansägo ett sådant beslut ligga utom tingets betogenhet. En talare yrkade att frågan, såsom icke tillräckligt utredd, skulle hänskjutas till en komite, en annan röstade för bordläggning och en annan åter derför att med förutsättning af att inga tillskott skulle behöfvas den omtvistade 3:dje punkten måtte utgå. Hr Evers, understödd af flera talare, yrkade bifall till sitt förslag, och hr Holmlin å sitt, formulerande detta sålunda: att tinget skulle uttala den åsigten att det för sin del biträder det af Kgs Bfhde i Malmö gjorda törslaget till skjutsskyldighetens ordnande länsvis, med det förbehåll att de tillskott som utöfver statsbidraget erfordras för skjutskassan skola utgå af landstings-medel. Ordf. framställde nu proposition å oför