Göteborgsposten – 11 februari 1865, sida 1

mA 8 ar en af fru Ida Cesar, född Lövegren, gi ren andlig konsert i stadens kyrka varit myc et såtaligt besökt, tillfölie af yttre, icke im yla, säger en recensent. Att konserten å ninstone efter första numret icke åhördes: nånga förundrar oss på det hela taget likvi cke, enär detta nummer, enligt samme recei ents utsago, hade den öfverraskande och mi ända välkomna ofkekten att taga åhörarn ned sig. Vi kunna icke neka oss det nöjet a neddela våra läsare nedanstående lilla poet ka utgjutelse af en insändare i en landsort: idning. Naturbeskrifningen i den första ve: en, som torde sakna sitt motstycke inom sver ka poesien i målande kraft, och de verklig ramatiska situationer som tecknas i de fö mde verserna, senteras säkerligen helt lät f en hvar. Eller hvad säger ni sjelt om: En Vinterdag. Vinden uti träden susar, Lärkan inga driller slår. Hafvets våg der fjerran brusar, Böljan emot stranden går. Trädens snöbetäckta kronor Skakas ofta hit och dit Stå der sjelfva liksom nornor, Jag liksom en eremit. Men stor sak — jag sitter inne Knäpper på min lyra jag, Munter, glad uti mitt sinne Så i dag som alla dar. Solen sina strålar kastar Genom fönsterbågen in, Selma till mig skyndar, hastar, Hviskar tyst: (jag evigt din. Hvilken glädje att få höra Dessa ord från Selmas mun Hviskas sakta i mitt öra Uti ensamhetens (!) stund! Fast det vinter är derute, Ar det vår uti mitt sinn, Ja, som om i himlen sute Jag med hulda makan min. Selma, Selma, ett jag beder: Blif mig trogen till min död Derpå ger jag tusen eder (!), Svarte Selma. — Ingen nöd! Sedan fäste jag — besinna — Kyssen uppå läppen varm Selma om du är en qvinna Kom och hvila vid min (!) barm. Kom så Selma — Ack hur ljufligt Att få trycka snöhvit ros Intill sitt bröst! O huru grufligt Sedan stunden flytt sin kos. Ej mera fick jag purpurläppen Kyssa, smeka denna gång: Men i dess (?) ställe — o, hvad hör jag! — En melodisk aftonsång (!). Har du lärt af näktergalar Sjunga med en sådan röst? År du ifrån himlens salar Bor en Gud uti ditt bröst? Selma, läs hvad du har skrifvit, Selma att jag (?) älskar dig, Kom ihåg, att du har gifvit Allt ditt hjerta, allt åt mig. Se der en poesi som smakar icke obedligt af verliebt kryddbonesare, icke sannt hevaleresk nog är vår disk-Adonis likväl, då m i sista versen ber sin snöhvita, rosartade h purpurläppade Selma läsa hvad hon, men ckligtvis icke hvad han sjelf har skrifvit. I hufvudstaden hålles för närvarande en ildig hetsjagt efter de olyckliga exemplar af is familiaris, som icke vederbörligen poletrade svansa omkring på gator och torg. tan att vilja framstå som fanatiska förfölre af de klokaste bland alla husdjur, hålla vi ck för troligt att de respektive kreaturen eller rättare sagdt deras egare — hos oss a nog djerft kringgå lagen, att döma af de aliga i sitt sätt att vara ogenerade och tämplade fyrbeningar af detta slägte som rekomma både i det allmänna och det enilta lifvet.