Göteborgsposten – 11 februari 1865, sida 1

mur kunde tydligt urskiljas likasom den båtbrygga, hvarom konungen af Navarra talat. Strömmen i floden var stark och drog farkosten med sig; emellertid lyckades Lahire, då båten blott var på hundra famnars afstånd från bryggan, att genom en akicklig manöver sakta dess fart och närma den till stranden. Man strök derpå segel, och farkosten stannade. Samtidigt lösgjordes en liten båt från bryggan, och man rodde ut för att möta vinbåten. — oOhoj! ropade man från den lilla båten, hvilka äro ni? Henrik bildade ett språkrör med sina båda händer och svarade: — Vi äro folk ifrån Lothringen. — Hvarifrån komma ni, och hvart ämna ni er? — Vi komma ifrån Blois och ämna oss till Nantes. — Hvad är ert ärende? — Kom om bord, och ni skall få se... Den lilla båten lade till utmed vinbåten. Lahire och hans kamrater hade fått förhållningsorder. De började att tala tyska. Henriks genomträngande öga granskade de personer som voro i båten. Utom de fyra sjömännen som skötte årorna, fanns der en storväxt man klädd i en brun kask, bröstharnesk och en ofantlig värja, som påminde om kejsar Carl den stores heroiske nevö Rolands ryktbara Durandal. Den storväxte mannen upphissade sig mödosamt med tillhjelp af ett rep, som man räckte honom, ombord på vinbåten.