relsen har befartning. Detta tyckes också vara föreningens mening, ty de skäl, som egentligen framdrogos för behöfligheten at tillsättandet at den för stadgurnes granskning beslutade komitån, voro just grundade derpå, att i stället för de sjeltskritna kompanicheferna borde hvarje kompani inom sig utse en medlem af styrelsen, som sålunda komme att stå i lika nåra beröring mod kompanierna som hittills. Det var dock icke detta lörslag, framståldt af Attonbladsredaktören mag. Sohlman, som denna gäng satt passionerna i rörelse. Hvad som väckte strid och som lätteligen kunnat åstadkomma olägenheter, det var ett af hv Männich, säkerligen känd äfven i Göteborg för sina många duster med polismå staren Wallenberg, framstäldt förslag, att kåren skulle gemensamt välja styrelsens alla medlemmar. Det kan icke nekas, utt detta förslag har något mycket lockande för sig och isynnerhet skall vara egnadt att slå an på de, om jag så får säga, mera demokratiska beståndsdelarne a! föreningen. Nen detta gör också, att man från annat håll befarar några farliga biafsigter, som skulle stå i förening härmed, huru sorgfälligt man än söker dölja det; mun vet nogsamt, att det är ganska lätt att leda en större massa, om man blott riktigt förstår sättet att handskas med henne, väcka hennes lidelser och smickra hennes fördomar. För den som vill begagna sig häraf i och för genomdrifvande af några särskilda syften, skulle ett sådant stadgande lemna ett vidsträcktare sält att intrigera än då hvarje kompani väljer för sig. Just detta åter har väckt den farhågan, att om en så genomgripande förändring antoges, skulle det kunna hända, att kärens styrelse fölle i händerna på personer, som för ötrigt icke hade med kåren att göra, men som kunde begagna sitt härigenom vunna inflytande för ändamål, som voro alldeles främmande för dess verksamhet. Sådant är väl icke farligt nu, men kunde blifva det i kritiska tider, då möjligen de politiska lidelserna komme i allt för häftig uppbrusning och en sådan väpnad styrka som skarpskyttekåren kunde lägga sin tyngd i vågskålen för det ena eller andra partiet. Huruvida några dylika eller dermed beslägtade tankar stodo i sammanhang med törslagets väckande eller ej, är ej möjligt att säga; jag tror knappt, att orsaken dertill ligger deri, utan att det tillkommit för att bryta kompanichefernas makt, som har hos mången väckt ond blod. Emellertid föranledde det af styrelsen afstyrkta förslaget mycket buller på sammankomsten. Det var icke så mycket någon diskussion som fördes; men så snart en proposition stramstäldes, blef det genast ett förskräckligt väsen af. Oppositionsmännen, som sannolikt blitvit uppeggade under ett förberedande sammanträde, hojtade, väsnades, öfverröstade hvarandra och till ställde detta besynnerliga sammelsurium af ljud eller rättare oljud, som ofta karakteriserar våra svenska församlingar, der man ej är så syn nerligt stark i debatten. Man tyckes aldrig vilja komma till något beslut, då slutligen allas vår bekante, August Blanche, fick ordet och tog bugt på de allt tör starkt upprörda känslorna. Man kan hafva olika åsigter med br Blanche i många saker, och jag tillstår, att älven jag i mycket anser honom hafva orätt, men ett måste medgitvas, och det är hans ovanliga förmåga att skaffa sig gehör hos en föreamling. Hans utseende, det egendomligt klangtulla. det godmodiga i hans stämma, som i trots af hans stamningar ljuder så innerligt väl, de tärgrika. alltid träffande bilderna, som ofta utmärka sig för gladt lynne och en synnerlig lätthet att egentligen slå an på tolket, detta i förening med kännedomen om att han alltid i sitt offentliga uppträdande sökt arbeta för de mindre väl lottade klassernas bästa göra honom särdeles lämplig såsom tolktalare. Här tillkom särskildt, att hvar och en vet och erkänner, att Blanche är skarpskytterörelsens varme och, han om någon, ointresserade vän. Hans ord hade också ätven vid detta tillfälle åsyftad verkan. Det blet lugnt, man kom till något resultat, och detta blef, såsom man redan vet, tillsättandet al en komite för granskning af stadgarne. Här förekom dock en besynnerlighet, som ej kan lemnas oanmärkt, den nemligen att styrelsen fick i uppdrag att sjelf utse medlemmar i komiten. Styrelsen, som skal omorganiseras och hvars sjelsskrifna edamöter, som utgöra dess pluralitet, det är meningen att undantränga, styrelsen skall sjelf tillsätta komiten. Och oppositionen, som nyss var så högljudd, hade icke nu ett enda ord att säga emot detta beslut, den hade blifvit 0