Göteborgsposten – 11 februari 1865, sida 1

mazurka, skedde demaskeringen. Efter soupern dansades efter den gamla goda tidens sed Anglaise. Det faller af sig sjelf att balen var ytterst lysande. Smaken och elegansen i de furstligt inredda våningarne, för aftonen förhöjda af rika dekorationer af lefvande, blommande växter, torde som bekant söka sin like. Lyxen i kostymer var bländande, allting nytt och fraiche, nagelneu, som tysken säger. Man såg der drägter, hvilka kostat sina resp. egarinnor och egare ett halft tusental riksdaler. Siden och sammet, guldoch perlbroderier, plymer och aiguilletter, att nu icke tala om juvelernas glans, fängslade ögat på alla håll; en doktor Dulcamara, som onder en paraply af jättedimensioner ur ett nästan outtömligt förråd utdelade buketter, parfymer och ytterst pikanta recepter åt danerna, en allvarlig borgmästare från Erik XIV:s tidehvarf, em beduin, som under sin enkla mantel dolde en af rika guldbroderier slixtrande drägt, några intagande, smakfullt costymerade pager, tjusande bondfliokor från la delar at Europa, förföriska cantinierer, kottar och sylfider, med ett ord, hela den rokiga tafla som en god kassa och dito smak örmår att framtrolla. Den lysande festen, äkerligen den briljantaste som någonsin här lifvit gifven, slutade först omkring kl. 3 på norgonen.