Göteborgsposten – 23 januari 1865, sida 1

— Vi få i så fall vänta, svararade Crillon. Och då man ej erbjöd honom en stol, tog den gode chevaliern en pall och satte sig på den. — Berättelsen? Låt höra berättelsen! bad konungen med ett barns nyfikenhet. — Hör på, återtog Maugiron. Det finnes i Blois en gata som höjer sig uppåt... — Det göra de alla, anmärkte Quöelus. — Må vara! sade berättaren. Vid denna gata är ett hus ... — Hus finnas vid alla gator, sade i sin ordning chevalier de Schomberg, hvilken var mycket fallen för skämt. — Vidare? utbrast konungen. — I detta hus fortfor Maugiron finnes en ung flicka vacker som en dag. ! — Din liknelse är dålig, sade Henrik, ty de dagar vi nu ha äro mörka och dystra. — Det är en vårdag jag menar, Sire. — Godt. Vidare? — Den unga flickan är bevakad af en gammal gubbe, en tjenare efter hvad somliga påstå, en far enligt andra. Hon går aldrig ut annat än om söndagarne för att höra messan celler protestantpredikan, ty jag vet icke om hon är katolik eller protestant. Alltid är hon beslöjad. — He! he! mina herrar, sade konungen, Maugirons I historia börjar blifva retande eller hur. — Berättade icke konungen oss i går, återtog Mausiron, att då han styrde polackarne, ett folk ledsammare än alla andra...