Göteborgsposten – 12 januari 1865, sida 1

sider domstolons ordförande, som dittills varit tolerant derföro att mr Carlton ej var en vanlig arrestant. Ni kar försvara er, när er tur kommer; detta upptager blott onö digtvis domstolens tid och kan omöjligt gagna cr på något sätt. Ni måste låta vittnet aflägga sitt vittnesmål. Vittuet såg ut, som om dels folkmassans stirrande på henne och dels mr Carltons afbrott gjort, att hon ej rät visste, hur hon skulle bete sig. Det sågs lätt, att Judith Ford ogerna vittnade. — Fortfar, vittne, sade magistraten. Ni säger, at ni såg in i rummet och såg mr Carlton. Hvad gjorde han: — Han hade en liten flaska i sin hand — en myc: ket liten flaska; hade han icke hållit den upp mot ljuset skulle jag inte kunnat se hvad det var. Han satte er kork i den och stoppade den derefter i gin vestficka. Sedan tog han upp den andra flaskan — — Hvilken flaska? afbröt juristen Billiter snäsigt. — Den andra flaskan, som stod på chiffoniern nära hans hand; den var lika stor, som de flaskor, i hvilka mr Stephen Grey brukade skicka sömndryckerna. Korken låg bredvid den, och han tog hastigt upp den och satte den i flaskan — — Kan ni svära rå att det var den flaska och dryck som mr Stephen Grey skickat? — Nej, sade Judith, men jag tror, att det var den. Jag såg att der var ett papper på den, och att den var full. Ingen annan medikamentsflaska var den qvällen full i huset, såsom sköterskan intygade vid förhöret. — Men —