Hvad Skotlands adel har gjort i dag, länder visserligen till det goda; ty allt länder till godt. Men ha de gjort det till eget förherrligande, då plir det dem visserligen till förnedring. Men ha de gjort det för det godas skull, då skola de i dag icke lägga kampens orena händer på detta bant; ty det är icke Murrays, icke Mortons, icke Lethingtons, det är Skotlands, det är det nationala tecken, hvarunder Skotland skall segra öfver allt sitt elände ; ty lejonet deri är Herrans kraft. (Han tager banret och deklamerar) I alle Slag og Tretter nedover Livets Elv er der kun En, som sejrer, og det er Herren selv. Det Onde skal afvejen, det Svage fölge maa; thi frem skal Sandhetmagten til mörkets sidste Vraa. For ham det-Onde trzller, For Ham det Gode lider; — Han i det Större teller För sine större Tider. Af denna framställning af den norske skaldens nya drama skall läsaren ha tillräckligt funnit, att vi här ha att göra med ett verk af framstående betydelse, såväl ur rent scenisk som estetisk synpunkt. Snabba och djerfva följa händelserna på hvarandra, och dialogen är, vi upprepa det ännu en gång, sällsynt god, kort och likväl djup, jemte det att den ingalunda saknar stundom fint tillskurna replikpointer. De äro visserligen icke glatta som den franska skolans, de äro mera trotsiga, om. vi så få säga, mera frivuxna; men så passa de ock bättre för ämnet och gifva åt detta den lämpligaste behandlingsformen. Björnstjerne Björnson är en framåtgående ande, med kraft och förmåga att bryta sig den väg, han vill fram, och han skall utan tvifvel slutligen, lyckas fullkomligt. . Vi skulle för egen del gerna vilja se detta nya drama på svensk scen — tyvärr, är det väl en önskan som ej kan bli uppfylld, åtminstone icke här, der man säges ha från scenen för flera år förvisat det större och högre dramat. A ——