Göteborgsposten – 10 oktober 1863, sida 1

— WOA — S—kg — — många steg som erfordras för ronden, med utgångspunkt från hr Oscar Dicksons hus i Nya allcden, Fattighusvägen, förbi Nya Begrafningsp atsen o. s. V., åter till nämnde hus. Resultatet af detta landtmiteri är följande: Från Dicksonska huset till Fattighusbron 700 steg Fattighusbron till källan vid Fattighuskyrkan 600 nämnde källa till Svingeln 700 5, Svingeln till Begrasningsplatsen 1,100 ; Begrafningsplatsen till Lunden, eller höjden af Danska vägen 1,600 nämnde ställe till Ofverås stora port 750 , ÖOfverås port till utgångspunkten elhr Osc. Dicksons hus 2,650 Eller tillsammans 8,100 steg hvilket gör, om man beräknar hvarje steg till 1!(, aln, 10,125 alnar. Stånde det enom och hvarjom fritt att taga sina mått och steg för utrönande al riktigheten af dessa uppgitter. Vill man eljest hafva en beqväm plats för en kort, men derföre icke mindre välment middagspromenad, gånge man då af och an på den breda och beqväma samt under soliga dagar särdeles angenäma trottoaren utanför Hennigska huset. Man blir då ätven i tillfälle att reta aptiten genom betraktande at de på Drottningtorget placerade droskkuskarnes kotterivis arrangerade dinter. Der sitta de så amikalt, vanligen två och två på droskans framsäte, och förtära under glädtigt glam at hjertans lust sina måltider. Visserligen sker detta som oftast med benen upplagda på baksätet, och visserligen händer icke heller så sällan att en och annan förglömd smörgås qvarlemnar ett förargligt facsimile på den trafikerandes kläder som närmast derefter begagnar åkdonet, — men man itter ju för att lefva, och äfven droskkuskar måste lefva. Vär artiga invokation till de teaterbesökande damerna tyckes ha väckt oro i lägret. Den har föranledt några af desamma att i en till IIandelstidningen insänd, om någon obekantskap med svenska språkets lagar vittnande uppsats i sin tur beklaga sig öfver herrarnes asskyvärda begär efter ett glas punsch under en mellanakt. Med djup beundran öfver en så högt uppdrifven sysiognomisk blick, att den förmår i anletsdragen hos en förbigående person läsa hvad han under en entreakt ämnar företaga sig, få vi dock hemställla om det är så mycket att undra på, alt de herrar, som icke medföra damer, föredraga att gå ut under en mellanakt framför att ettdera sitta stumma som fiskar eller inlåta sig i konversation med obekanta damer, hvilket sistnämnda, under Göteborgska förhål landen, är snart sagdt omöjligt. Det skulle för öfrigt lika litet kunna förmenas damerna att, om de så behagade, gå från och till sina platser under entreakterna, som det kan förtänkas herrarne, ty den ene har så väl som den andra betalt sin plats, men, märk väl, också blott syn plats, och hvad som klandrats är just, att åtskilliga damer genom sina omsängsrika krinoliner upptaga så godt som tre platser, hvartill de icke äro berättigade med mindre de löst biljetter för trenne platser. Ve den olycklige som nu finner sig placerad mellan tvenne krinolinerade damer; icke må man undra på om han begagnar mellanakterna till att draga sig ur klämman. Vore det utrymme som bestås för platserna å amfiteatern 2 qvadratalnar för hvarje, å la bonheur! då hade damerna fullkomligt rätt att besvära sig öfver alla närgångna herrar och anmärkningar, men under det trångmål hvari man nu befinner sig å amfiteatern borde damerna kunna finna det oriktiga uti att ytterligare genera sina grannar genom en rustning som må tillhöra baloch promenadtoiletten, men icke är på sin plats å de trånga teaterbänkarne. Apoteket Enhörningen har i alla tider ätven kallats Nilla apoteket likasom apoteket Åronan benämnts stora:, och i sjelfva verket har denna rangskilnad varit fullt besogad, synnerligast sedan ÅkKronan tör några år sedan fick en ny regent, hvilken snart förstorade sitt rike och utvidgade dess gränser högst betydligt, samt förlänade åt kronan en ny, hittills okänd glans. Men Enhörningens egare smittades af exemplet; äfven han beslöt utvidga sitt territorium och under veckan har, efter undergången fullständig ombyggnad, Enhörnigen framträdt i en skepnad som nästan kommit Kronans glans att förblekna. Redan den yttre anblicken så ståtlig, att man kunde frestas känna sig illamående, endast för nöjet att få gå inom och köpa någon medicin. Detta är visserligen godt och väl, dock hvartill tjena numera dessa ansträngningar af hrr apoteksegare sedan hrr Buch-och Schrattenholz framtramträdt med sina läkenålar och läkedunster, hvilka hota att uttränga både doktorer och apotekare? Hr Buchholz praktiserade, som man torde erinra sig, i förening med numera aflidne kapten Godberson, med den mycket omordade s. k. Lebensweckern, men sedan han numera blifvit ensam herre på täppan, förklarar han att han under sommaren genom 3