Göteborgsposten – 21 augusti 1863, sida 1

— ———— —— ————— rättiga honom till, har han nödgats mottaga en merkantil anställning i Indien. Jag undrar icke på att han harmas öfver en sådan orättvisa. Jag undrar icke på att han ej kan förlåta. Mrs Darrells ansigte mulnade medan hon talade, och hon suckade djupt. Senare, när de begge flickorna voro ensamma tillsammans i frukostrummet, äterkom Laura Mason till konversationen vid tbordet. — Jag tror att jag icke bort tala om Launcelot Darrell, sade hon; jag vet att hans mor är bekymrad för honom, fastän jag icke riktigt känner anledningen dertill. Hans begge tanter, som bo på Woodlands, äro stygga, intriganta gamla fröknar och de hålla honom på afstånd från hans mors onkel mr de Crespigny, för hvars arfvinge han anses. Förr fanns en gammal man — en af mr de Crespignys universitetskamrater — som trodde att han skulle få ärfva Woodlands, men det var naturligtvis en mycket orimlig tanka, och gubben — i parentes sagdt fadren till den mrs Bannister, som rekommenderade er till mrs Darrell, är död, så att hvarje sådan möjlighet är förbi. — Skall då mr Launcelot Darrell säkert ärfva förmögenheten? frågade Eleanor efter en mycket lång paus. — Ja, ifall mr de Crespigny dör utan att göra testamente. Men dessa gamla intrikata fröknar, mrs Darrells systrar, ligga öfver honom natt och dag och de komma kanske till slut att öfvertala honom — eller ha de kanske öfvertalat honom längesedan, att göra ett testamente till deras förmån. Naturligtvis bedröfvar allt detta mrs Darrell. Hon afgudar sin son, som är hennes enda barn, och