Göteborgsposten – 3 juni 1863, sida 1

— Ån sen? frågade jag förvånad. Våra bofaktig: vägvisare nyttjade mockasiner och . — Främling, jag är icke blind, afbröt Da. vis; våra vägvisare voro Osagerindianer, eller huru ? och starväxta likasom alla rödskin af deras stam. Deras mockasiner voro sulade med beredt buffelläder och nätt arbetade. Denna foten var liten; lädret måste hafva varit hjortläder, oberedt och hårigt enligt min tanka. Jag följde spåret och fann då äfven i marken, bakom några buskar, hofvarne efter en oskodd häst intryckta. Shosbonierne hafva varit i vårt grannskap, mister. — Shoshonierne? — Ja, så kalla de grymma Ormindianerna sig sjelfva. Jag försäkrar er att det var en Orms mockasin. Något på krigståg stadt ströfparti är i närheten, och deras smygande spioner hafva kommit underfund med vårt hj:lplosa tillstånd. Må jag aldrig mera skåda solen, utropade han, om vi icke här hafva de röda tiggarne. Långt borta på prairien syntes något, som liknade en hjord vilda hästar, gallopperande emot ose, ty inga ryttare voro synliga, en omständighet som aflockade den reslige kolonisten ett bistert småleende. — Det der är ett gammalt puts, sade han bittert. Hvarenda en vägbals i röfvarcpartict hånger på hästens sida, fasthållande sig med