lyckats, är man dock nu i färd med ett nytt försök, och denna gång har man spännt bågen något högre. Generalguvernören baron Rokasoffsky har nemligen återkommit till Helsingfors från Petersburg, och redan dagen efter återkomsten lät han till sig uppkalla Helsingfors borgerskap, för att verka i detta syfte. Borgerskapet anhöll dock om ett par dagars betänkande, innan det ville afgifva svar. Under samtalet hada Rokasoffsky yttrat, att finsk landtdags hållande i höst blifvit med bestämdhet faststäldt, ja, dagen för densammas öppnande vore redan utsatt, men kallelsen kunde ännu icke offentliggöras, emelldan det under de nuvarande förhållandena kunde se nt som en eftergift för någon påtrtgekning:. Vi känna väl igen de ordalagen. Ryska regeringens sändebud vid kongressen i Paris efter Krimkrigets slut svarade ungefär detsamma åt engelska sändebndet vid samma kongress, lord Clarendon, då denne gjorde framställningar med afseende på Polen. Det hette då, att ryska regeringen beslutat gifva Polen nödiga reformer och att det skulle bli nöjdt, men kejsar Alexander önskade, att frågan ej skulle vid kongressen komma å bane, emedan det skulle väcka ovilja hos ryska nationen, och reformerna dessutom skulle synas vara föranledda af yttre påtryckning. Vi veta, hurn ryska regeringen hållit detta sitt löfte mot Polen — eger man verkligen skäl att hoppas, det ryska regeringen skall visa sig ordhålligare mot Finland? Detta lands egen historia under ryska väldet ger oss grundade skäl till tvitvel derom. Fintands Allmänna Tidningar regeringens officiela organ — : pläderar starkt för att lojalitetsadresserna må komma till stånd, och, för att döma af nämnde blads yttranden, detta hufvudsakligen för att utgöra en protest mot de uppgifter som förekomma i svenska tidningar. Den väl redigerade tidningen Helsingfors Dagblad har uppträdt mot det officiela bladet och på det mest bindande sätt bevisat onödigheten af dylika adresser, alldenstund censuren nog öfvervakar, att allmänheten ej får del af den främmande tidningspressens förvrängda beskyllningar, och får den det ändå, så är det regeringens eget fel, eller dess organ, censurens. Bladet förklarar derjemte, att det ej kan vara passande, att några enskilda korporationer afgifva dylika adresser, emedan de ej kunna anses vara uttryck för den allmänna opinionen, men vill deremot, att Finlands ständer, då de en gång få sammanträda, skola fatta beslut i detta hänseende. Hertiginnan af Östergötland med sina 3 söner samt uppvaktning anlände igår afton kl. 3410 e. m. med snälltåget hit till Göteborg. Vid banstationen mottogs hennes kgl. höghet af landshösdingen m. m. HFåhreus, stadens borgmästare, polismästare, högre officerare af artilleriet m. fl., samt begaf sig genast i vagn till landshöfdingeresidenset. hvarest h. k. h. uppehöll sig omkring !, timmas tid och derefter steg ombord å ångf. Blekinge, hvilket kl. 11 e. m. afgick till utlandet. Såväl vid bangården som vid ångbåtshamnen hade en högst talrik menniskomassa infunnit sig, för att helsa hertiginnan. F. d. statsrådet, landshöfdingen Fahräus, som nyligen härifrån afreste till utlandet, för att en tid på läkares tillstyrkan vistas i Schweiz, återkom i går morse hit till staden med ångf. Orion, sedan härifrån afgånget telegram om statsrådinnans betänkliga insjuknande kommit honom tillhanda i Munchen. Statsrådinnans helsotillstånd är dock sedan i går lyckligtvis bättre. Generalfälttygmästaren om. m frih Wrede afreste kl. 6 i går e. m. till Marstrand, för att der mönsra der förlagda afdelning af Göta artilleri-regemente. På återresan i dag inspekterar frih. Wrede Eltsborgs fästning. Ruskig händelse. Årbetskarlen Eric Svensson, boende i Majorna, skulle sistl. lördag begifva sig på besök till sin på Tjörn boende far och tillfrågade dervid sin likaledes i Majorna bosatta syster Anna Christina Johansson, numera omgift med arbetskarlen August Svensson, om hennes 6 års gamle son, Carl Simon, finge göra sällskap till morfar (loggen Solf var mveket lifvad härför