Göteborgsposten – 17 mars 1863, sida 1

denkjol. Prinsen var enkelt klädd. Då det höga paret visade sig på platformen, reste sig åskådarne och utbringade jublande hurrarop. Sedan prinsen med några ord tackat för det praktfulla arrangementet, steg det furstliga paret i en öppen vagn och färdades under ett alltjemt stigande jubel genom de af en oöfverskådlig menniskomassa fyllda gatorna. De kgl. vagnarne voro till antalet sex och i den sista af dessa åkte jemte de trolofvade prins Christian och prinsessan Louise. Före de kgl. vagnarne körde auktoriteterna. Eskorterade af en afdelning af lifgardet for tåget under stort jubel genom den första äreporten, medan musikkårer utförde danska och engelska nationalmelodier. Intill detta ögonblick hade vädret varit vackert, men nu började det regna, och processionen var nödsakad taga sin tillflykt till paraplyer till stor förtret för de skådeslystna, som derigenom blefvo hindrade från att se sin tillkommande drottning. Alla gatorna voro smyckade på det präktigaste med blomsterguirlander, flaggor, vimplar och ordet Welcome. Det höga paret fortfor att helsa åt alla sidor under omåttlig hänförelse bland folket och ankom sålunda till London Bridge. Fiskhandlarskrået hade inbjudit omkring tusen personer till att se processionen från sin vackra sal i närheten. Bland de inbjudna voro hertiginnan af Cambridge, prinsessan Mary och den österrikiske gesandten. Mansion House var prydt med röda draperier och prinsen och prinsessans porträttmedaljonger omgifna af eklöf, flaggor och blomsterkransar, hvaremellan Danmarks och prinsens af Wales vapenmärken voro anbragte. Under inkörsporten och å ett der uppfördt galleri voro platser inrättade för omkring 360 inbjudna, hvaribland prins Fredrik af Hessen. Omkr. kl. 2!(, körde processionen från London Bridge in i City, anförd af Lord Mayorn, de lokala auktoriteterna och alla skråna med derag fanor och omblemer. Trängseln var så oerhörd, att tåget flera gånger måste stanna, till stor glädje för de omkringstående. Man gjorde försök att spänna hästarne från vagnen för att draga det höga paret genom staden, men detta förebygdes af de bredvid vagnen ridande stallmästarne. En karl visade tillochmed den oförskämdheten att krypa upp bakpå vagnen, men blef genast åter neddragen at mängden, som beständigt under dånande hurrarop tätt omringade vagnen. Flera gånger tillkännagat prinsessan fruktan för att menniskor skulle bli ötverkörda. Hon helsade gladt på prinsen af Hessen, som stod på balkongen utanför Mansion House, framför hvilket tåget stannade för att gifva mrs Rose, Lordmayorns fru, hvilken var ledsagad af 8 unga damer, tilltälle att till prinsessan ötverräcka en elegant bukett i en buketthållare af guld, besatt med diamanter. Auktoriteterna i London hade framför S:t Paulskyrkan låtit uppföra en betäckt estrad som rymde 12,000 personer och hade kostat omkring 90,000 rdr rmt. Den var klädd med rödt kläde och smyckad med flaggor, porträttmedaljonger af prinsen och prinsessan samt ofantliga guirlander af orangeblommor. Bland de inbjudne voro 40 danska köpmän. I S:t Paulsskolan voro alla fönstren tyllda med damer, och som bruket är hade rektorn författat en välkomsthelsning på latin, hvilken likväl icke genast blef otverlemnad till prinsessan, emedan tåget icke kunde stanna, men som senare skall lemnas henne. (Forts.)