Göteborgsposten – 16 oktober 1862, sida 1

England aldrig mera lida af brist derpå, om det icke befunne sig i krig med hela verlden, hvilket ej är troligt, och äfven då kunde Storbritannien och kanal-öarne lemna en stor mängd. Manchesterherrarne hafva påstått, att man icke borde uppmuntra anskaffandet af bomullssurrogat, emedan man derigenom nedslär modet hos dem, som onska befrämja bomullsodlingen i Indien och på andra platser, och sålunda förbindra det goda man väntar sig at att der nedlägga ett större mått arbete och kapital; men mitt svar derpå är, att ingen af vära kolonier kan idka bomullsodling, utan att tvenne vilkor blifvit forut uppfyllda: 1) Det arbete, som nu med tördel användes för andra andamål, måste ombytas; eller, 2) måste emigration i stor skala befordras. Det törsta skulle ej materielt öka koloniens rikedom eller produkuvitet, och det andra skulle vara farligt samt troligen sluta med missräkning. Dessutom måste ett stort kapitalbelopp insättas i ett sådant företag, hvilket skulle ligga obegagnadt för någon tid. Genom att begagna Zostera skulle våra kolomer och Indien ses bättre ull godo än genom bomullsodling, eftersom intet våldsamt arbetsbyte skulle ega rum, och besolkningarne på hafskusten, med lillagg al några tå emigranter, skulle vara ullråckliga att skörda och odla vaxten, och dessa menniskor, som nu letva ett knappt och mödosamt lit, såsom fiskarena, skulle skatta sig sardeles lyckliga, öfver att få inlåta sig på ett arbete, som afkastade en nägorlunda regelbunden och säker lön. Intet stort utlägg af kapital skulle behötvas, såsom vid bomullsodlingen, och hela operationen skulle antaga en normal gång. Hvad Indien angår, har mr Laing uti sitt sista tal i Manchester lemnat tillräckligt svar. Han säger nemligen, att vi ej må vänta oss särdeles förökade förråder derifran på någon tid. Dessutom, innan Indien kan väntas lemna större qvantiteter och innan kapitalister kunna förmodas skola lägga stora summor i företaget, måste en omändring af en mängd förhållanden ega rum; och, om vi vänta på dessa förändringar, innan vi få bomull, skall det gamla ordspråket besannas : Medan gräset gror, dör kon. Det hur påståts, att om råämnet komme till större begagnande, skulle dess pris ökas, men den af sig sjelf vildt växande qvantiteten, hvilken alla menniskor kunna skörda, skulle hålla priset nere på den som odlas eller växer nära bebodda trakter. Den plan, som Jag skulle vilja förorda för växtens insamlande, vore, att man skaffade sig vissa centralstationer rundtomkring hvarje kust, på hvilka stationer processen med växtens afskalning skulle verkställas. Äskallet kunde begagnas till gödsel eller kastas i sjön, och fibrerna inpackas samt inskickas till Liverpool. För att med fördel kunna förskaffa mig fibern från det i öppna hafvet växande gräset, skulle jag vilja utrusta fartyg med en särskild, för ändamålet förfärdigad apparat, liksom man utrustar hvalfisksängare; gräset skulle afskalas ombord på dessa fartyg, fibrerna inpackas och afkallet kastas bort. Från Manchester har påståtts, att den stora qvantiteten af lim som finnes i växten skulle, jemförd med fibern, betydligt minska dess värde. Jag har, för att kunna bestämma de relativa proportionerna emellan dem, gjort flera experimenter. 1.) Jag tog ettgräs, skar bort roten och iade det, vått som det var, i en vigtskål. Det vägde 20,5 gran. Jag lät det ligga i luften under 24 timmar och vägde det återigen, då det endast vägde 255, förlusten således 18 delar. 2.) Ett annat gräs, som vägde 49,, med roten och icke lades ut i luften, vägde efter 36 timmar 6, förlusten 12,5 delar. 3.) Ett tredje gräs vägde 74,, och befanns pröfvadt —