Göteborgsposten – 8 mars 1862, sida 2

man varande Riksrådet, hvari Holstein ej delager, rentut och öppet uttalat sig för en definitiv afsöndring af IIolstein. Men då ett så radikalt steg måhända kunnat genast framkalla för Danmark bryderier, hvilka det gerna ser så långt framskjutna i tiden som möjligt, så förtjenar riksrådets och andra korporationers förberedande åtgärder till det stora stegets uttagande dock sitt approbatur. Vi hafva redan förut meddeladt ett förslag af Fedrelandet att söka så mycket som mojligt undvika mellanhandeln öfver Hamburg och de nordtyska sjöstäderna, och vi förordade då att man skulle samtidigt låta den svenska handeln gå i samma riktning med den danska, eller med undvikande at Tyskland. Men såsom ett nödvändigt vilkor härför framstår frihandelssystemets användande i dess största möjliga utsträckning. Denna tanke har redan vunnit popularitet inom Kopenhamn och en förening för densammas utbredande har redan bildats i den danska hufvudstaden. Ej nog dermed, den har äfven vunnit anklang inom riksrådet, af hvilket flere medlemmar yttrat sig varmt derför vid diskuterandet af den nya tulltariffen, ehuru dock saken ej har utsigt för sig att nu gå igenom, tillfolje af finansministerns bestämda uttalande om den etora saran för statens finanser, ifall man skulle genast å radikalt omändra tullsystem. Dagbladet meddelar följande uppsats i ämnet, hvari med korthet redogöres för nämnda frågas nuvarande ställning och dess hela gång. Under de sista tio åren har danska monarkien, med undantag af Lauenburg, utgjort en enhet i tullar, något som ej var fallet före 1848 års uppror. Hvarje förändring af tulltariffen skall derföre älven utöfra sitt inflytande på Holstein, lika mycket som på de danska provinserna. Riksrådet har, såsom man vet, endast att göra med det egentliga konungariket och Slesvig under det konurgen åter till namnet har en absolut furstes myndighet öfver Holstein. Derat följer, att en konvention mellan regeringen och Riksrådet angående förändringar i tariffen, icke skall genast medföra reformen, utan att man öfverenskommer med Holstein om ett lika beslut, Holsteinska ständerna utöfva ej rätt till något slags inflytande på denna angelägenhet; de utgöra en församling, som endast har att befatta sig med hertigdömets enskilda angelägenheter, utan någon kompetens för handhafvandet af de gemensamma. Men det förslag, om hvilket danska regeringen inledt förhandlingar med Österrike och Preussen, hvilar på den grundprincipen, att imnan i de gemensamma angelägenheterna skall kunna medgifva holsteinska ständerna en med Riksrådets koordinerad myndighet, och såframt denna plan till Holsteins sjelfstyrelse realiseras, skola ständerna äfven hafva att sysselsätta sig med tulltariffen. Ett liktormigt beslut af församlingen i Köpenhamn och den i Itzehoe är derföre nodigt för en reforms genomförande. I händelse man omöjligen kan komma öfverens skall följden bli den, att man måste göra slut på enheten i tullar och uppråtta en tullgräns vid Eidern. Huru härmed aa må gå, de senaste debatterna inom Riksrådet kunna dock anses såsom första steget mot en reform, hvilken länge varit på tapeten. Danmark bröt redan år 1797 afgjordt med prohibitifoch protektionssystemet, hvars ursprung är att söka i en mängd missförstånd och fördomar. Vår tullag har på olika tider undergått små förändringar, och den har i sin helhet alltid haft en prägel af liberalitet. För trafikens ökande har man starkt utvecklat nederlagssystemet. Genom det lagförslag, som regeringen nu underkastar diskussion, fortgår non vidare på den bana; å hvilken hon inlåtit sig, genom att allt mer och mer förenkla tariffen. Lagförslaget har dock icke tillfredsställt de fordringar, som uppstått i vårt land vid åsynen af de stora och vigtiga reformer, som tagits annorstädes, isynnerhet i England. Från frihandelns synpunkt har rests en kraftig opposition mot förslaget. Den nya tariffen upptager inalles 75 grupper af köpmansvaror, för hvilka den tull, som skall betalas, uppskattas till omkring 14 millioner riksdaler svenskt pr år. Bland dessa grupper finnes det 11, som årligen lemna mer än 12 mill. rdr sv. rmt., Id. v. s. mer iän 86 pret å totalsumman. Anhängarne af frihandeln föreslå nu, med stöd I häraf, att tariffen må underkastas en fullkom