Göteborgsposten – 8 mars 1862, sida 2

— — kan läsa i djupet af edra tankar. Ilvartill behöfver ni piano och bordsilfver ? — För East Lynne, genmälte han lugnt. — Ah, för Carews räkning. Och det intresse Barbara fattat för anteckningen försvann genast. De kommo nu ut på vägen och voro snart vid grinden till rådman Ilares hus. Carlyle stötte upp grinden och holl den öppen, för att låta den unga flickan gå derigenom. — Kom in med och tag godnatt af min mor, sade hon; hon har just i dag mycket beklagat sig öfver att ni ej varit här på flere dagar. — Jag har varit alldeles för mycket upptagen och jag har verkligen ej tid i afton. Helsa henne i stället ifrån mig. Han stängde åter grinden; men Barbara lutade sig fram öfver densamma och ville ej låta honom gå. — Blir ni borta en hel vecka? — Det är troligt. Se der, tag bitarne af parasollen, Barbara. Det var nära, att jag tagit alltsammans med mig. Jag kan gerna köpa er en ny, utan att derföre fråntaga er den gamla. — Jag har länge velat bedja er om någonting, Archibald, fortfor hon med upprörd stämma och kastade på gången vid trädplanteringen bitarne af parasollen; lofvar ni mig, att icke anse mig för en fjolla? — Hvad är det fråga om? — När ni för ett är sedan gaf mig guldkedjan och jmedaljongen .. ni kommer väl ibäg? — Ja. Nå?