gen har till riddare af den norska S:t Olafs Orden utnämnt danska undersåterna, majoren i artilleriet H. A. A. de Jonquieres, prewierlejtnanten i artilleriet O. E. Blom och lektorn vid den kongl. veterinärskolan professor F. A. V. Prosch. Medalj. H. M:t konungen har åt danske krigsassorn, tecknaren vid kgl. danska artilleriet C. A. Grunth förärat guldmedaljen Litteris et artibus. Till lasarettssyssloman för Kronobergs läns lasarett och kurhus har direktionen d. 1 d:s untagit och förordnat landskanslisten J. P. Lindgren. Ur ett bref fran Algier af d. 10 Febr. meddelar Wexjobladet följande: Vi ha här 25 graders värme oaktadt regntiden ännu varar. För några slantar köper man fikon och krakmandel skälpundsvis. Vi utgöra nu en koloni af 40 svenskar, deribland några damer. Bland svenskarne finnas flera officerare af gardet och artilleriet. För aftnarne ha vi arrangerat en sångqvartett, vid hvilken en rysk grefvinna Tolstoi och den i Sverige personligen bekante zuavöfversten Brincourt icke sällan infinna sig och dervid sagde öfverste nästan med förtjusning begär att tå höra svenska nationalsäånger, företrädesvis Courage, gargons bleus! (Friskt mod, J gossar blå), hvars melodi han lärde sig under 1860 års läger i Skåne och i hvilken han med liflighet intonerar. — Korrespondenten nämner dock ej hvad intryck det i samma stycke förekommande: Ur vägen moskoviter! gör på den nämnda ryska grefvinnan. Preussens militärbudget utvisar i utgifter en tillökning af 3,679,000 thlr, under det de utomordentliga utgifterna och utgifterna en gång för alla nedsatts med 3,600,000 chlr, hvilka varit upptagna i budgeten för att hålla armeen stridstärdig, och nu öfvergått till den ordinarie budgeten, hvari uppförts under ofvan nämnda tillokade utgift till proviantering, ekipering och komplettering af trupper 3, 410,000 thir och ull vapen och fästningar 189,000 thlr. Tron på tomtebolycka, skrifves i Ystads Tidning från landet, är en qvarlefva af hedendomens gamla vidskepelse, som ännu hyses af en och annan bland allmogen på landet. Så skola de t. ex. då de ombyta vistelseort eller inflytta i något nytt hem, noga akta sig för att dit medföra höns men väl kattor, dessa äro deremot af bättre betydelse, men först måste de med förbunda ögon insläppas i bakugnen, u. b. då i densamma icke finnes uppgjord eld. Husets nya egare böra äfven iakt taga det försigtighetsmått att först kasta ett öga dit, äfvensom i brunnen, innan han beser nagot annat ställe i huset, allt med äfventyr, att i annat fall icke finna lycka och trefnad i sitt nya hem. Tusen om icke de fleste uraktläta likvisst troligen numera dessa försigtighetsmått, men finna det oaktadt der både lycka och trefnad, men då ha de naturligtvis måst ingått förbund med tomtegubben eller goanisse, som i ty fall hjelper dem tillrätta med ett och annat i åtskilliga angelägenheter. Att verkligen en sådan fiunes till, är ännu hos många en så fast inrotad grundsats, att de lika litet betvifla och förneka hans tillvaro som sjelfvaste Gud faders. Vid sitt påstående stödja de sig deraf, att de se en del menniskor hvilka hatva lycka i allt; de må hushålla så illa som helst så fattas dem dock aldrig något. Deras spanmålsförlag tycks vara outtömliga ehuru mycket de än sälja och förskingra deraf, då deremot hos andra som hushålla än så noga, der icke finnes någon drygsel. Då är det igoanisse som drager från den senare till den förra. För att härutinnan bevisa ett faktum — ehurn ingalunda vi för vår del kunna sätta tro till nägot dylikt — vilja vi dock anföra hvad oss at trovärdiga personer blifvit berättadt: Det hände sig för flera år sedan hos ett par folk här i socknen, hvilka numera äro döda, men barn efter dem ha berättat detsamma, att sedan de inflyttat i ett för dem nytt ställe, en mycket liten figur i menniskoskepnad, iklädd en lång vadmalskjol och röd hufva på hufvudet flere dagar å rad uppenbarat sig för mannen på logen och bedt honom blifva antagen i hans tjenst och fortfarande få vistas på stället, isynnerhet som hun sade van varit der öfver hundrade år. Dem skulle då under hela deras litstid ingenting fattas, utan skulle de, huru än de ville hushålla, alltid lefva i rikedom och ötverflöd, likasom alla hans företrädare gjort. Mannen blef naturligtvis häpen och ville icke på något vilkor antaga honom eller hans tillbud, ehuru briljanta de än lät, utan såsom god kristen bad han Gud bevara sig från allt umgänge med honom, hvarföre denne i harmen deröfver tog med sig 3:ne stigtak under sin flygt då han lemnade stället. — Så berättas det af många hvilka sjelfva hört gubben omtala det för dem. Barnen, som minnas händelsen, ha äfven på det kraftigaste intygat san