och som bodde i närheten. Det var denne som gai första ledningen till brottslingens upptäckande. Ilan berättade nämligen att samma morgon som mordet förofvades såg han vid 4-tiden en lokomotivförare vid Carlisle-jernvägen, vid namn William Charlton, komma hastigt gående från det håll der Durran-hill var beläget. Detta förvånade honom, ty han visste att Charlton ej bodde åt detta håll. Ilan tilltalade honom och frågade hvad.han gjorde ute så tidigt. Charlton svarade något, men så oredigt att Carruthur ej kunde höra hvad han sade, samt fortsatte derefter sin väg. Dessa upplysningar bletvo mA dock törst bekanta en månad senare. Man fick då vid efterfrågan äfven veta angående Charlton, att han hvilken som sagdt var lokomotivförare på Carlisle-Newcastle-jernvägen varit bekant med den mördade, kände hennes vanor och ofta besökt henne. Den 22 november på morgonen skulle Charlton föra andra morgontåget från Carlisle. Han lars vanligen vacka sig vid 3-tiden på morgonen och gick då ned med ens till lokomotivstallet för att se om sitt lokomotiv. Han brukade intaga sin frukost i stallet och dröjde alltid der iills tåget gick. Men just denna morgon hade han ingen frukost med sig, ehuru han kom ned i vanlig tid. Han gat några föreskrifter angående lokomotivet och begaf sig derefter åter bort, för att som han sade gå och äta frukost. IIau återkom till stället elter att ha varit borta jemt så lång tid som behöfdes för att besöka skådeplatsen för mordet och sedermera återvända. Charlton förde derefter ganska riktigt första morgontåget från Carlisle. Kort förrän tåget nalkades korsvagen der den döda kroppen låg, befallde Charlton sin eldare att lägga mera kol i eldstaden. Eldarens uppmärksamhet var således vid passerandet förbi Durran-hill upptagen af hans göromål vid ugnen. Då Charlton och eldaren anlände till Newcastle hörde do berältas om mordet. De samtalade då om detsamma och Charlton påstod sig ha märkt någon gå ötver linien med en lykta och derefter sett Jane Emmerson sjelf stå i förstugudörren till sin stuga. Det omtalades senare bland lokomotivförarne att spåren efter mördaren blifvit undersökta och atbildade. Nägra dagar efter mordet yttrade Charlton till eldaren att han råkat bränna sina skor i lo komotiveldstaden och att skostitten derigenom tallit ur. Han bar dessa skor både före och långt efter mordet. Sedan alla dessa omständigheter blifvit bekanta föllo misstankarne starkt på Charlton. Den ofvannämnde polissuperintendenten Taylor begat sig till honom en månad efter mordet, eller d. 22 Decbr. Han befallde honom att framtaga alla sina skodon. Charlton gjorde så och bland desamma fanns ett par skor, ur hvilkas sulor en stor mängd skostift blifvit uttagne. På båda sidor af sulorna funnos märken efter stift hvilka suttit i halfcirklar, på samma sätt som märkena etter stiften i spårena, men alla stiften hade blifvit uttagna. På högerskon började en at halfcirklarne högre upp mot tån ån den andra. Sådant var ej förhållandet med den venstra skon. Båda skorna svarade fullkomligt mot sorspåron. Då Taylor undersökte skobottnarne märkte han något som liknade blod emellan stiften. Han anmärkte detta, men Charlton förklarade avt det ej var blod utan olja. Han irågade vidare huru Charlton ville förklara att alla skostiften gått ur halfsulorna hvarpå denne svarade att det måtte ha skett på lokomotivet. Der på yttrade polistjenstemannen att den person som natten till d. 22 November burit dessa skor hade begått mordet. Charlton blef deretter häktad och fördes dagen derpå inför en magistratsperson för att undergå förhör, men förnekade sig hafva den riuga-te vetskap om mordet, ehuru han gjordes uppmarksam på att spåren voro så noggrant ofveron-stämmande med hans skor att man 1 spåren liksom i hålen efter stiften i skorna kunde räkna uh att i halfcirklarne funnits inalles 54 stift. Åtta dagar efter sitt häktande tillkännagaf Charlton att han hade en underrättelse au gifva Den bestod deri att han qvallen innan mordet begicks bortlånat sina skor till sin svåger, en person vid namn Thomas Robinsson och att han återfått dem följande morgon. Då han lemnade bort skorna, funnos stilten i dem, men då han återfick dem, hade han ej observerat att de försvunnit förrän några dagar senare. Robinsson bevisade dock att han samma qväll som mordet begicks varit i sällskap och spelat kort med ott par