Göteborgsposten – 8 mars 1862, sida 1

tycker om blott Peteris ledsagande; skynda er derföre att taga på er hatten. Han hade ej behöft säga detta till Barbara, då valet mellan honom och Peter till sällskap skulle bero af hennes snabbhet. IIon önskade Cornelia en god natt och de aflägsnade sig båda, utan att förlora ett enda ögonblick. Han gick bredvid den unga flickan och bar hennes parasoll. Det var en lugn och vacker afton, himlen var alldeles klar, och de gingo in på genstigen öfver ängarne. : Barbara kunde ej glömma Isabel Vane. Advokatens täta besök på East Lynne, då hon ännu vistades der, hade inom henne uppväckt en brinnande svartsjuka. Hon återkom derföre nu till det afbrutna samtalsämnet. — Jag frågade er, om ni hört sägas, att lady Isabel snart skall gifta sig. — Jag kan ej komma ihog allt hvad jag hör, Barbara. — Men om ni hört talas derom ? fortfor hon envist. — Ni är egensinnig, svarade han leende. Nåväl, jag tror verkligen att lady Isabel snart skall stå brud. Barbara tycktes andas lättare. — Med hvem? Samma leende som nyss krusade åter Carlyles läppar. — Tror ni att jag i förtid kan besvara edra frågor? Men det är troligt, att jag kan meddela er närmare upplysningar, då jag kommer tillbaka från Castle Marling. — Jag är riktigt nyfiken efter att få veta det. Kanske det är lord Vane hon skall ha? — Ni gissar ej illa, fortfor Carlyle skrattande; lord Vane är en ung pojke om fem, sex år.