Göteborgsposten – 8 mars 1862, sida 1

—— — andra öfver jernbanan. Omkring kl. !(7 6 på morgonen den 2:dre passerade en man förbi stället och fann då Jane Emmerson liggande död i en blodpöl ett litet stycke från sin stuga. Kroppen var ännu varm, men blodet hade då redan lefrat sig. Den aflidna hade på sig mycket yllekläder, hvilket möjligen gjort att kroppen hållit sig varm i några timmar. Uon hade ett hål på käkbenet samt åtskilliga i hufvudet. Ester läkares utsago, hvilka sett liket på morgonen kl. 7, måste hon ha blifvit dödad före midnatt, enär såren voro af den beskaffenhet att ej så mycket blod skulle runnit som nu var fallet, om icke lifvet dröjt qvar flera timmar sedan dådet skett. Polisen blef genast underrättad och var snart på platsen. Polissuperintendenten Taylor ledde undersökningen. En mängd fotspår syntes omkring liket och bland dessa äfven tvenne i den lefrade bloden. Fotspåren började vid en punkt på landsvägen, på andra sidan jernbanan gent emot Jane Emmersons stuga. Spåren ledde derifrån tvärs öfver jernvägen och till hyddan samt sedermera tillbaka öfver linien. De spår som ledde från stugan hade blifvit gjorda af en man som sprungit eller tagit mycket långa steg. Det såg ut som hade mördaren varit framme vid stugan, för atv efterse om den gamla qvinnan var ensam samt sedan vändt tillbaka och väntat tills hon kom ut för att stänga till portarne för natten. Signal-lyktorna blefvo funna nära intill den döda kroppen, liksom hade Jane Emmerson blifvit anfallen sedan hon redan hemtat dessa lyktor och med dem i banden närmat sig portarne. En stor sten och en stor jernsprint, använd till att stänga portarne, lågo nära intill liket. I trädgården påträffades en trädgårdsknif med blod på skaftet. Många blodiga fotspår funnos kring liket och äfvenledes sådana som ledde till en trädgård bakom stugan, hvarest den mördade hade haft en yxa stående. Trädgårdsporten hade ej blifvit sönderbruten utan öppnad såsom vanligt, ehuru den aflidna alltid brukade stänga densamma på ett sätt som gjorde att ingen som ej var bekant dermed gerna kunde öppna den. Dörren till stugan hade synbarligen blifvit uppbruten med yxan och denna fanns sedermera liggande nedblodad under den mördades säng. Äfven en byrå i hvilken hon förvarade sina penningar hade blifvit uppbruten. Såsom vi nämnt funnos äfven tvenne fotspår i bloden. Dessa spår måste ha blifvit intryckta en god stund sedan bloden flutit, emedan bloden redan då måste ha lefrat sig för att kunna behålla intrycken. Man förmodade derföre att sedan mördaren föröfvat brottet hade han gått sin väg, men återkommit några timmar senare för att stänga den port hvilken blifvit lemnad öppen vid jernvägen. Han hade troligen sedermera gått och sett efter om hans offer verkligen var dödt och dervid trampat i den lefrade bloden. Man fann vid undersökningen att alla fotspåren voro af ett egendomligt utseende. De hade blifvit gjorda af en man som haft på sig skor med skostift inslagna i sulorna. En dubbel rad af skostift gick efter hela sulan och dessutom en halforkel af dylika stisft på hvarje sida af sulan, nära tån. På högra skon gick den ena halscirkeln högre upp än den andra. Superintendent Taylor lät en gipsgjutare taga afbildningar af tem bland de tydligaste fotspåren, på det att man äfven sedan spåren på marken blifvit utplånade skulle kunna vara i stånd att jemfora dem med de skor man önskade undersöka. Skodonen, som tillhörde den person, hvilken först upptäckte liket, blefvo undersökta, men dessa passade alldeles icke till spåret. Lika litet en mans hvars namn var Carruthur I O e B(11 2