Göteborgsposten – 8 mars 1862, sida 1

Engelska polisens skarpsinnighet. Man kan ofta, då man läser berättelser om engelska brottmål, ej undgå att förvånas öfver och tillochmed beundra den skarpsinnighet, som engelska polisens s. k. Detective osficers (spanande polistjenstemän) ådagalägga vid upptäckande af brott och vid missgerningsmäns esterspanande. Det är nästan ej exempel på att en gröfre brottsling går ostraffad, huru omsorgsfullt han ock måtte ha insvept sitt brott i dunkel. Åfven de minsta och för den oinvigdes ögon obetydligaste omständigheter tagas i betraktande, antecknas och jemforas med hvarandra. Och ej nog med denna jakttagelseförmåga af yttre ting; den engelske spanande polistjeustemannen besitter ätven en stor menniskokännedom och utomordentligt uppöfvad fysiognomisk blick. Han eger med ett ord alla de egenskaper som erfordras för hans svåra och maktpålggande kall. Tillfolje häraf är det, som sagdt, högst ovanligt att en mördare i England ej blir upptäckt; och att en tilldragelse, sådan som t. ex. öfverstinnan Sederholms mord i Stockholm, för alltid blefve outredd, skulle komma engelska allmänheten att tvifla på polisens goda vilja, så litet betviflas dess törmåga. — Nyligen har ett mord föröfvats i England, hvilket gifvit ytterligare bevis på engelska polisens stora skicklighet. Länge förblef detta brott höljdt i mörker och dess gerningsman okänd. Andtligen föll dock misstanken på bestämd person, men enär åtskilligt talade till hans fördel skulle han måhända undgått sitt straff, om ej genom polistjenstemännens nit mannen blifvit öfverbevisad. I England bar detta mål blilvit följdt med spändt intresse. Vi återgitva här ett sammandrag af rattegångsförhandlingarne. Den person som blifvit mördad var en qvinna vid namn Jane Emmerson. Hon bodde i en stuga invid jernvägen emellan städerna Newcastle och Carlisle, vid ett ställe kalladt Durran-hill och på omkr. 4,000 fots afstånd från den senare platsen. Vid detta ställe korsas jernvägen af en landsväg, och den mördades skyldighet var att se efter portarne vid korsvägen och nattetid hälla de till signaler derstädes använda lyktorna lysande. Hon var gammal och besynnerlig till sina vanor samt ansågs af folket i grannskapet för att ha hopsparat en summa penningar. Sedan de sista bantågen på qvällarne passerat, var det hennes pligt att öppna portarna öfver landsvägen och stänga dem öfver jernvägen. Den natt då mordet föröfvades, den 21 sistl. November, hade det sista bantåget passerat förbi Durran-hill kl. 34 10 på qvällen, och lokomotivföraren såg då de vanliga signallyktorna brinna helt nära en liten vaktkur, hvilken ligger på motsatta sidan af jernvägen till den hvarpå den mördades stuga är belägen. En person som passerade förbi korsvägen kl. half elfva observerade intet ljus. Man slöt at denna och andra omständigheter att mordet blifvit begånget emellan 51 10 och !; 11. De första bantågen lemna Carlisle omkr. kl. 3 på mornarne, och morgonen efter mordet observerade lokomotivföraren på det första tåget att båda portarne vid Durran-hill stodo som sig vederborde. Deremot hade en person vid tolftiden på natten passerat, och då var den ena porten stängd öfver landsvägen och den