Göteborgsposten – 14 februari 1862, sida 1

om ni ville vara god låna henne nämnda summa i dag, skall hon sedan uppgöra med er om återbetalningen. — Behöfver ni dem nu? frågade mr Carlyle. I så fall får jag skicka bort till banken, ty Dill har aldrig mycket penningar inne, då jag är borta. — Jag behöfver dem icke förr än i afton. Vill ni ställa så till, att ni kan samtala med Richard? — Det är mycket farligt, svarade Carlyle efter en stunds eftersianande; det är farligt för honom, menar jag. Men om han inställer sig i planteringen i qväll, kan väl äfven jag infinna mig der. Huru är ban klädd? — Som en åkerbruksarbetare, den bästa drägt han här kunde välja. Han har stora svarta polisonger. Han håller sig dold omkring tre mil härifrån, sade han. Och nu, fortfor Barbara, säg mig, skall jag underrätta mamma om att Richard är bär, eller icke? Mr Carlyle betraktade henne förvånad. — Ah, det är sannt, återtog hon, jag har alldeles förlorat hufvudet! Jag skulle först sagt er, att jag ännu icke underrättat min mor om att Richard är här, utan blott sagt benne, att han skickat ett bud efter dessa penningar. Skulle det vara rådligt. att yppa för henne detta. — Hvarföre skulle ni icke det? Det är min tanke att ni bör göra det. — Jag skall lyda er. Jag fruktade blott att hon skulle bli för djupt upprörd af att få se honom. Äfven Richard önskar att få träffa henne. — Det är helt naturligt. Det tycktes mig, som att mrs