Göteborgsposten – 6 februari 1862, sida 1

Vintern och nöden i England. Den nöd och det elände, som i fjol ge nom den starka vintern framkallades i Lon. don och flera större städer och hvilka nu hota att åter inställa sig, har gifvitTimes anled: ning till följande betraktelser: Vi borde lära att vara odmjuka, då v se huru vi med all vår civilisation, alla vårs uppfinningar, all vår rikedom och, vi kunn: tillägga, all vår välgörenhet ännu äro bero: ende af köldens verkningar. Vi skryta så ofta med att vi kunna styra elementerna, me: dan de ännu städse visa att de äro våra her. rar. I medlet at nittonde århundradet och : hjertat af England är ännu några få grader: köld för en stor del af befolkningen en frå. ga, om också icke om lif och död, så åtminstone om helsa eller sjukdom, om en jemfo.relsevis lycklig ställning eller gränslöst elände. Kolden, som började för en vecka sedan utöfvar nu sitt vanliga inflytande. Den är icke 1 och för sig ohelsosam. Den infaller på en årstid, då man enligt naturens ordning ej kan vänta annat, och torde äfven bidraga till att hejda åtskilliga sjukdomar som mild fuktig luft brukar framkalla. Om, med et ord sagdt, hvar och en vore ung, stark och välmående, skulle det allmänna helsotillständet kanske lida föga inverkan af den ometändigheten att termometern står på sryspunkten. Men som man vet, äro de verkliga förhållandena i lifvet helt annorlunda. Tusentals familjer förtjena ej mera än hvad som är alldeles nödvändigt för att uppehålla litvet. Deras inkomster sätta dem ej i tillfälle att föröka detta dagliga lifsuppehålle med några af de beqvämligheter, som i vinterkölden blifva absoluta nödvändighetssaker. Blott på några dagar har för hvar och en litet mera bränsle, litet varmare klädespersediar och litet mera närande föda blifvit oundgängligt för helsans bibehållande. Der det finnes tillräcklig utkomst infinner sig förökningen i dessa artiklar så att säga af sig sjelf. En vinterrock, en god eldbrasa och en passande måltid bringa oss åter i jemvigt med den förändrade väderleken, och ifall man eger god helsa samt kan röra sig med raskhet, skall man till och med finna ett visst behag i den friska vinterliga luften. Men hos de fattige och behöfvande är detta förhållande annor