Göteborgsposten – 6 februari 1862, sida 1

2——— A LL — språken, bli hemmastadt äfven i sitt modersmål, icke mera bäfva tillbaka för pennans bruk och lifligare deltaga i det sria ordet uti tal och tryck, så att våra unga medborgare till allmän nytta skola kunna bättre bruka vär offentliga yttranderätt. Sourdinen (tonqväsaren), som ännu sitter fästad på intrumentet af vårt ädla modersmål, skall då ändtligen bli borttagen, landets andliga krafter skola ymnigare strömma in i en värdigare tidningslitteratur, den starka stämman at ett upplyst och sansadt folk skall höras hög och manande, och en förnuftig upplysning och en allmännare folklycka skall blifva den säkra Joljden. Men innan modersmålet vunnit en vederbörlig uppmärksamhet i skolorna, och öfningarne deruti från första början blifvit styrda till praktisk användning i tal och skrift (såsom det sker i synnerhet i Frankrikes läroverk), kan vårt tröga folk, som nog har förråd af goda tankar, blott med rädsla bruka sitt eget språk: till dess blir det såsom nu tyst vid förhandlingarna på våra riksdagar, allahanda möten, sällskapsforeningar och gillen, pressen, icke understodd af bildningen och erfarenheten, blir föraktad och förfaller, och vi bruka eller missbruka sålunda på ett oförsvarligt vis vår fria offentliga yttranderätt, hvilken bör vara Sveriges stolhet och skapa vårt folks lycka.