Göteborgsposten – 6 februari 1862, sida 1

Mr Carlyle bugade sig. — På så sätt är mitt barn lottlöst, återtog grefven med en qväfd suck. Tanken, att hon måste råka i brydsamma omständigheter, om jag skulle dö, innan hennes framtid är bergad, genomkorsar ofta min själ, då jag är allvarsamt stämd. Att hon skall bli väl gift, derpå tviflar jag icke, ty hon eger en sällsynt skönhet, och har uppfostrats såsom en engelsk flicka bör uppfostras. Hon handleddes under de tolf första åren af sitt lif af sin mor, som (med undantag af den oriktiga handling, hvartill hon af mig förleddes) var sjelfva godheten och hade fin smak, och sedan dess af en förträfflig guvernant. Jag fruktar ej, att hon skall fly till Gretna Green. — Hon var ett mycket älskligt barn, det minns jag, anmärkte advokaten. : — Ah, ni såg henne på East Lynne, medan hennes mor ännu lefde. Men, för att återkomma till affären: om ni köper, slottet East Lynne, måste det vara i hemlighet, mr Carlyle. De penningar, försäljningen kan inbringa, efter det inteckningarne blifvit betalda, måste jag, såsom jag nämnde, hafva för mitt enskilta bruk; och ni vet att jag icke skulle få röra en skilling deraf, om den stora allmänheten finge nys om köpet. I verldens ögon måste egaren af East Lynne fortfarande vara lord Mount Severn — åtminstone för ännu någon tid. Ni skulle kanske icke ha någonting att deremot invända. Mr Carlyle eftersinnade, innan han svarade: och då samtalet återtogs, afgjordes det att ban skulle tidigt påföljande morgon besöka Warburton och Ware samt öfverlägga med dem. Det började bli sent, då han reste sig upp för att gå.