Göteborgsposten – 5 februari 1862, sida 1

—— —q——— —— —— — ————— — dessa dogo bort; en af slag, en af feber i Afrika, den tredje drunknade i Oxford; och den unge studenten från Temple, William Vane, fann sig plötsligen vara grefve af Mount Severn samt laglig egare af 60,000 pund om året. Hans första tanke var att ban aldrig skulle kunna förstöra sina penningar: att en sådan summa år för år icke kunde förslösas. Det var underligt att han icke blef vriden af allt smicker; han riktigt kurtiserades och smektes af alla. Han blef den mest fängslande man på sin tid; ty oberoende genom sin nyligen erhållna rikedom och titel, hade han äfven ett distingeradt yttre och ett vinnande sätt. Tyvärr, saknades den klokhet, som utmärkt William Vane, den fattige studenten i lagvetenskapen, helt och hållet hos William Vane, den unge grefven af Mount Severn, och han började sin karrier med så stort slöseri, att alla kloka menniskor sade, det han skulle ruinera sig och bli skuldsatt öfver öronen. Men en pär af England, hvars räntor utgöra 60,000 om året ruinerar sig icke på en dag. Der satt grefven nu i sitt bibliotek, i sitt fyratio-nionde år, och ruinen hade ännu icke kommit -— det vill säga den bade icke alldeles nedtyngt honom. Men hvem skall väl beskrifva de förvirringar, som hängt sig fast vid honom och förstört hans lugn samt förgiftat hans lif? Allmänheten kände dem mycket väl, hans euskilda