Göteborgsposten – 5 februari 1862, sida 1

tydande statsman, eller ens verksam medlem a Ötverhuset: icke för någonting sådant hade gref, vens namn varit i hvars mans mun. Men såson den oåterhållsammaste bland de oåterhållsamma såsom den slösaktigaste bland slösare, såsom spe lare öfver alla andra spelare, såsom den gladaste bland de glada; tillfölje af dessa egenskapei kände hela verlden lord Mount Severn. Det på. stods, att hans fel voro hufvudets; att ett bät tre hjerta eller en ädlare själ aldrig funnits en mensklig gestalt; och det låg mycket sann deri. Det hade varit väl för honom, om hat lefvat och dött såsom blott William Vane. IIai hade ända till sitt 25 år varit flitig och stadig tillbragt sin första tid som ung advokat i Temple och studerade både bittida och sent. Nykter son William Vane hade blifvit till ett ordspråk blanc de i bildning varande advokaterna; Domaren Van kallade de honom ironiskt, och de sökte förgäfves att förmå honom lägga bort boken eller loc ka honom till förströelser. Men unga Vane va årelysten, och han visste att hans uppkomst hä i verlden måste bero af hans egna talanger och sträfvanden. Ilan var fattig, af god familj, mer räknade sig litet i slägt med den gamle grefver af Mount Severn. Det föll honow aldrig in at tänka på möjligheten af att kunna åtkomma gref skapet, ty trenne friska personer, tvenne af den unga, stodo emellan honom och grefvetiteln. Mer