ler, utan äfven i Norges hela historiska utveckling. Den var det första steg, genom hvilket norska folket närmade sig den ställning al sjeltständighet och frihet, som det nu innehar och hvarigenom det intagit den plats detsamma tillkommer inom norden. Dertöre är den en fest tör hela norska tolket. Men Norges fria och oberoende ställning är at en sådan vigt och betydelse för alla Skandinaviens folk, att åminnelsen af den tilldragelse, som betecknar första gryningen till densamma, måste vara af intresse äfven för de öfriga skandinaviska tolken. Det är derföre, som icke blott norska folket sjeltt med glädje samlat sig för att fira densamma, utan äfven från alla de skandinaviska folkens universiteter och lärda samfund, från Danmark, Sverige och Finland, inkallat gäster för aw med sig deltaga i densamma. Det är dertöre som ätven vi icke böra låta den passera utan att egna den vår sympati. Genom sin förening såsom en provins med Danmark hade Norge kommit 1 en onaturlig ställning, som ännu mera ökades genom det inom den danska staten sedermera införda enväldet och centralisationen. Det var derföre naturligt, att inom Norge skulle uppstå ett sträfvande att åtminstone få de väsendtligaste olägenheterna af detta förhållande athjelpta; och till dessa olägenheter hörde närmast bristen på bildning för landets egna söner, genom undervisningens centraliserande i Köpenhamn. Vivtnesborden om folkandans vaknande uMtll insigt derat, hvilket yttrade sig i fordran på ett universitet i Norge, gå ötver hundrade år tillbaka. Kedan tidigare uttalad erhöll den genom den at Struensce införda, men tyvärr alltför snart upphäfda tryckfriheten ullfalle att visa sig mera öppet. Den danska regeringen var dock i sin skuggrädsla ovänligt stämd för saken och det var först genom Selskabets for Norges Vel ansträngningar och gretve Wedel-Jarlsbergs manliga uppträdande, som det slutligen lyckades att besegra regeringens motvilja, så att den genom ett reskript af d. 2 Sept. 1811 förordnade upprättandet af ett universitet 1 Kristiania. Budskapet derom mottogs med utomordentlig glädje, såsom man kunde vänta det efter den långa tid, som längtan efter et universitet hade lefvat hos nationen, och efter den allmänna rörelse som Selskabet for Norges Vel framkallat. En allmän glädje och tacksägelsefest firades på detta sällskaps uppmaning d. 11 December 1811, och redan törut hade en stor nationalsubskription för anskaffandet af medel för universitetets inrättande blifvit påbörjad. De samlade penningemedlen belöpte sig till en summa at 782,000 Rbd. i engång för allt, och till 13,352 RKbd i årliga bidrag. Detta var forsta steget för Norge till erhållande af sin naturliga ställning inom Skandinavien. Det utgör likasom Norges andliga pånyttfödelse. Den politiska ligger blott nå gra få år framåt i tiden, framkallad som den blef genom händelsernas makt något tidigare, än den kanske eljest inträffat, ehuru dess inträffande för eller senare på ett eller annat sätt dock var oundviklig. Det är såsom begynnelsen till denna politiska utveckling som vi förnämligast hafva att med sympati deltaES svea———RR————