Sjögastarnes konung.) Historisk sjöromanj öfrersatt från franskan. — Grefve de Sommes återtog: — Intrigen var djerf. Då markisen i lifs. tiden ej kunde förfoga öfver en förmögenhet, son icke tillhörde honom, måste man öfvervinna svå righeterna och alla planerna till framgång had uppgjorts med en beundransvärd skicklighet. Mar kisens son och hans medbrottsliga sakna hvarker djerfbet eller list. De äro tvenne af dessa föl det onda skapade varelser, hvilka begagna sig a allt och lyckas i allt hvad de företaga sig, till: en dag en jernband naglar fast dem på någo! punkt af deras brottsliga bana, Härunder blixtrade häftigt grefve de Som: mes ögon. Hans anlete uttryckte en blandning af vrede och glädje, af blygsel och raseri, af se gerfröjd och hopp. Men ingen af de närvarande märkte detta uttryck i grefvens ansigte, fördju pade som de voro i sina egna tankar. — Det fanns, återtog grefven, numera en. dast tvenne hinder emellan de båda brottslin garne och den eftersträfvade förmögenheten Det ena var fröken de Morandes helsotillstånd ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—207.