Och Skandia evigt sina klippor höjer: Hon trotsar strömmarne i tidens flod; Barbaren aldrig hennes hjessa böjer: Dess arm har styrka och dess barm har mod; Men segrens genius vid dess sida dröjer: Dess sak som himlens rättvis är och god; Och med det sköna mera än med svärden. Hon sina segrar vinner öfver verlden. Och bragd på bragd åt nya slägten gömma Historieus blad och tala minnets ord; Till tidens afton ryktets gudar tömma Sin kraft, att flyga med dess namn kring jord; Och om dess ära morgonlanden drömma; Med afund vestern ser den höga Nord, Som lyssnar nu, med hjertat trivt från ånger, Till hatvets sorl och skalders hjeltesånger. mt rö ör NN i, rr rr