dra ett starkt dån lhksom at kanonskott, och straxt derpå såg man långt ute på hafvet en jättelik, skumhöljd våg, som med blixtens hastighet närmade sig stranden; den följdes af en andra och så en tredje, och alla tre uppnådde de flyende menniskorna och togo med sig allt — menniskor, djur, hus och träd —, då de veko tillbaka med samma hastighet som de kommit. Af 282 personer, hvilka voro törsamlade derstådes, blefvo 206 slitna bort al vattnet, och af ons 120 hus, samt 1,045 invånare blefvo 96 hus förstörda och 675 menniskor omkommo. Af 4,000 träd, som funnos i ett plantage, blefvo blott 6 st. qvar. Etter katastrofen foretedde ön en fasansfull anblick. Stora klippstycken hade af hafvet slungats 3 å 400 fot in på land och man fann ett jältelikt Jawi-Jawiträd, som stått nära stranden, ligga med sönderslitna rötter och grenar 400 fot från kusten. Den artistiska eganderätten. Vid den artistiska kongressens i Antverpen sista session d. 21 sstl. Augusti, bevistad af 300 medlemmar, blefvo toljande svar på frågor, som af första sektionen framställts, gillade och antagna, nemligen: 1) Artisten har ensam rätt att medgifva reproduktion af sitt verk. Så vida ej särskild ötverenskommelse träffats derom, eger han denna rätt ätven efter det han forsålt sitt arbete; 2) Bedrägligt reproducerande af ett konstverk är et brott; detta brott kan blott åtalas af den person, hvars rätt är kränkt; 3) Efterapning af namnteckning eller signatur på ew konstverk måste anses såsom fortalskning; 4) Lagarne rörande kränkning at eganderätten till konstverk måste äfven riktas mot det bruk af konstverk, som industrien för för sina ändamål tillåter sig. I afseende å 5:te frågan: Huru skall ett allmänt internationeltskydd at artistisk egendom kunna tillvägabringas? fattades ej något beslut, utan skulle man låta den på diplomatisk väg behandlas af de särskilda staternas regeringar. Ruiner från Alexander den stores tid. Få tider ha haft att uppvisa så många allvarliga forskningar i den under tusenårig glömska begrafna antika verlden, som just våra dagar. Studiet af forntidens språk har vikit tillbaka för en nyare tidsandas maktbud, men såsom ersättning söker man göra antiken tillgänglig för våra dagars barn 1 de synliga, till ögat talande föremålen. Ett nytt bevis härå kunna vi nu anföra. En fransk arkeolog, hr Henzey, befinner sig för närvarande på en forskningsresa I Macedonien, Thessalien och Illyrien. För kort tid sedan inberättade han till kejsar Napoleon: Jag skyndar, att underrätta er, Sire, om en vigtig upptäckt, hvilken kan bli den skönaste frukten al vår resa. Det är fråga om ett grekiskt tempel, som vi till hältten dragit upp ur jorden och hvilket skulle förtjena att alldeles komma i dagen. Jag hade redan upptäckt vackra joniska och doriska fragmenter, som voro hopade omkring kyrkan Sanct-Trinidad, nära byn Palatitza i Thessalien. Min reskamrat, hr Daumet, blef lika frapperad som jag vid åsynen af de vackra qvarlefvor, som lågo kringströdda på marken. Deo doriska kapitälernas renhet och sköna arbete, de joniska kapitälernas eleganta böjningar och former påminte om de bästa traditionerna från grekiska tiden och rättvisade alla våra förhoppningar; men vår nyfikenhet blef i högsta grad väckt genom anordningen af de joniska kapitälerna, hvilken visar två rader halfkolonner, två och två stödda mot hvarandra till en gemensam pilaster. — — Vi läto genast femton arbetare skrida till verket med grätningar och vi sågo, redan vid de första slagen från stenhackan, uppstiga ur jorden målade tegel, fragmenter al väl arbetade antefixer. Vi behötde blott föra undan stenarne, för att i hvarje ögonblick påträffa ruiner af det största intresse. Efter fem dagars gräfningar upptäckte vi de första lagren till ett hörn af en cella, af ädel stil och prydd med breda reliefer i fint arbete. På båda sidor om monumentet utvisade ofantliga trösklar af hvit marmor, prydda med vackra joniska listverk, hvar de monumentala portarne funnits. Åt andra håll visade sig nya mur-rader och ändan af en halfcirkelformig byggnad. Våra gräfningar bafva visat det faktum, att det finnes under Palatitza:s kulle en byggnad eller snarare en samling af antika byggnader af stort intresse, sannolikt samtida med Filip, Alexander den store och Macedoniens stoltaste dagar. Arkeologen begär ifrigt, lifvad af det redan funna, att kejsaren må tillåta honom fortsätta gräfningarne, för att kunna framdraga ur mörkret denna herrsm se LL mes,