Göteborgsposten – 8 december 1860, sida 1

att den gamle likväl kunde märka detta tecker af krossande förakt. — Hvilken olycka tänkte den unge mannen att så mycket snille skall vara paradt med er så stor dosis af löjlig vidskepelse! Hopa gyc kelspel på gyckelspel, för att så låta en mekanisk inrättning arbeta, som han ensam kännei till. Men jag behöfver honom ännu!... Tålamod bara! jag skall snart vara ensam herre på täppan. Han riktade derpå åter sina blickar på mä ster Eudes. Denne fortfor med sina hemlighets. fulla ceremonier och tycktes hängifva sig åt er åkallan, i det han med höjd stämma och på er bisarr rytm sjöng i psalmton några fraser ur et obegripligt språk. Cameleon och Richard åsågo med vidskeplig fruktan denna scen, som gjordes ännu mera sällsam genom den strålande glansen från ädelstenarne, guldet, juvelerna och emaljen. Diana, som nu stod på marken, upprätt hållen af Reynolds starka arm, såg utan att sc och hörde utan att förstå. Hennes dvalartade tillstånd var sådant, att hon hvarken kunde göra en rörelse eller framsläppa en enda ton. Aldah åter, som låg till hälften sanslös i Camålons armar, tycktes vara offer för lika stor vanmakt som Dianas, men denna vanmakt hade hela karakteren af en fullkomlig undergifvenhet