Göteborgsposten – 8 december 1860, sida 1

— Jag har sagt er, att jag skulle göra underverk, för att öfvertyga och rädda er! Reynold gjorde en åtbörd af otålighet: hans fars emfatiska ord retade hans oryggliga skepticism. — Gör då underverk, sade han, men gör det fort! Faran hotar. — Faran hotar ej mera dig, dåre! utropade den gamle, eftersom jag beskyddar dig! Hör på! Det är du sjelf, Reynold, som, med tillhjelp af Humbert och Mercurius, rundtomkring beslaget detta hvalf med jernplåtar hvarigenom det skyddas mot all fara. Är du säker på, att det icke finnes någon förbindelse utåt? — Ja, svarade Reynold. — Du erkänner, att om du nu vore ensam här nere, skulle du ej kunna finna någon annan utgång än den som leder till grottorna ? -— Jag erkänner det. — Näväl, se och tvifla ej mera! ty på min befallning, vid en åtbörd af mig, skall en utgång öppna sig och du erhålla fri passage. Den gamle tog nu plats midt i hvalfvet, stödde den högra handen mot en af jernväggarne, höjde derpå den venstra, samt uttalade med hög röst en mängd sällsamma ord, Reynold såg honom handla och vände sig derefter bort med en föraktlig axelryckning, utan