Litteratur. Sånger af Zach. Topelius. Stockholm. 3 Rdr Emt. — Medan vi gå litet hvar med nyfiken oro afvaktande de Sägner, som Nordens nuvarande störste skald lofvat att oförtöfvadt sända oss, nås vi af andra, äfvenledes kära toner från systerlandet på andra sidan Bottnen. Det är Topelius, som nu till julen skickat oss sina sånger, diktade i naturens friska sköte, emedan han väl vet, att då vintern breder sitt snötäcke öfver de förödda blomsterrabatterna derute, då spira de rosor friskt upp, som skalden kallar i dagen, vid den vänliga härden, i hemmet, inom familjekretsen. Då sommaren skänker åt jorden dess fägring, då foglarnes chörer ljuda från trädens kronor, ängens blommor vaja för den lätta fläkten och i aftonskymningen Necken spelar i ån på sin harpa eller strömkarlen drager sin fejla, då är nordbon sjelf för mycket ingifven af natuRN RR RER RER