Göteborgsposten – 8 december 1860, sida 1

Hennes högra hand höll alltjemt stadigt uppe kjolvecken, hvari bitarne af korallgrenen funnos, så att den gamle La Chesnaye ej kunde se qvarefvorna af det för honom så dyrbara magiska trädet. Plötsligt gaf mäster Eudes till ett doft utrop, stampade häftigt på de jernplåtar som betäckte golfvet och utsträckte den ena armen, under det den andra alltjemt hvilade på jernväggen. Camåelon och Richard betraktade hvarandra med häpnad, Reynold bleknade och förde hanlen till sin panna, som om han träffats af någon plötslig svindel. — Hvad är detta? utbrast han. Klippan sjunker ju ned i hafvet? — Tyst! befallt mäster Eudes. Några lätta skakningar kommo väggarnes, jakets och golfvets jernplåtar att darra. Ädelstenarne gledo liksom gnistrande stjernskott huler om buller mellan hvarandra, guldstyckena rulade härs och tvärs, juvelerna och vapnen klinsade mot hvarandra som några osynliga demoner hastigt kommit och slagit sig ned i de fyra rummen. De tre männen kände marken darra under leras fötter och de tycktes sjunka allt djupare och djupare. Sjelfva lejonet kände verkan af en