Göteborgsposten – 13 augusti 1860, sida 1

dermed, att han, alldenstund machineriet var i olag, icke ansåg det rådligt qvarstanna der fartyget kunde riskera att blifva nedskjutet. Denna lama ursäkt, som bevisade just motsatsen af hvad dermed åsyftades, förtretade Garibaldi så, att han först tänkte låta nedskjuta kaptenen, men föredrog att ställa honom inför krigsrätt. Processen är ännu icke slut och han sitter, tillika med machinisten, qvar i fängelse. Samma dag vidtogos alla möjliga åtgärder för att påskynda kolonnernas ankomst till Messina. De sicilianska frivillige från Messina, Catania och Noto, under befäl af öfverstarne Fabrizi och Inderrucco, erhöllo ordres att marschera på Gesso, öfver bergsvägen, under det 1:sta och 2:dra brigaderna af 15:de divisionen befalltes skynda fram på vägen från Catania till Messina. Andra brigadens avantgarde hade redan besatt Taormina, å östra kusten, hvilket ansågs såsom Messinas Thermopyle. Första brigaden var redan på väg från Noto till Catania. Den i Melazzos citadell inneslutna garnisonen uppmanades att draga sig tillbaka och lemna efter sig kanoner, hästar och allt krigsmaterielet. Denna uppmaning besvarades med nej, och man var derföre betänkt på att angripa och förstöra fästningen. Tuckoris kanoner blefvo tagna från bord och samtidigt telegraferades till Palermo, att skicka hit förstärkningar och några af de svåra kanoner, som funnos der. Den 22:dre kom ångaren Aberdeen modigt och raskt inseglande, oaktadt en skur af illa riktade skott, som flögo omkring honom, likväl utan att på något sätt skada. Han medförde några af de infödda bataljonerna samt några kanoner, lossade sin last och lättade åter ankar följande dag. Medan å ena sidan allting sålunda anordnades för den händelse att garnisonen ej skulle kunna bringas till förnuft, såg man äfven å andra sidan af de mellan Messina och Melazzo vexlade telegrammer, att garnisonen fann sig sjelf med hvarje ögonblick vara mindre i stånd att kunna hålla sig qvar. Svaret från Messina var att befälhafvaren derstädes anhållit i Neapel om tillåtelse för Melazzos garnison att kapitulera. Slutligen anlände i dag på morgonen fyra neapolitanska fregatter, och öfverste Anzano kom land med fullmakt till att underbandla. Förlitande sig på de fyra fregatternas närvaro, tog han första början en något hög ton, i hopp om att kunna utverka åt garnisonen samma gynsamma vilkor som dem garnisonen i Palermo erhållit, men han fann dock snart med hvem han hade att göra. Garibaldi hade uppställt sina vilkor och han sade underhandlaren, att hela den neapolitanska lottan ej kunde förmå honom ändra dem. Hvad nan erbjudit garnisonen, innan eskadern kom, skulle han äfven nu gifva den — men hvarcen mer eller mindre; så att öfverste Anzano, lå han såg generalens beslutsamhet, gick in derpå och antog de vilkor Garibaldi uppställt. Den 26 Juli. I går började utrymmandet af Melazzos ciadell och var på aftonen verkstäldt. En bland lem som först inskeppade sig var öfverste Bosco, som, ehuru han var åtföljd af flere officerare,