vr litanarne angripas och fördrifvas genom förenade ansträngningar af den kolonn som framrycker från vester och den som nalkas på östra kusten. Men denna senare kraftåtgärd är troligen obehöflig. Messina d. 29 Juli. Jag är nu tillbaka här, hvarifrån jag för tvenne månader sedan bröt upp. Hvilka skickelsedigra tvenne månader, ej allenast för Sicilien utan för hela Italien! När jag drog bort, voro verldens ögon fästade på de få tappra, som kommit för att rycka Sicilien från neapolitanarne och sig sjelf, och nu är det då påbörjade verket snart slutadt. Såsom man kunde förutse, öppnade slaget vid Melazzo Messinas portar. Jag skref i mitt sista bref, att Medici; skulle på morgonen d. 27 intaga höjderna ofvanför Messina. Två dagar förut — det vill säga samma dag Melazzo utrymdes — indrogs den neapolitanska posten vid Gesso, och de sicilianska frivillige under Fabrizi kommo genast för att besätta denna vigtiga punkt. Men neapolitanarne innehade ännu till dagen derpå den höjd der vägen passerar bergskammen. Detta gjorde att man ej visste om de skulle utrymma staden eller försöka bibehålla höjderna. Frågan afgjordes följande dag, eller snarare följande natt, och då Medicis förtrupp morgonen derpå visade sig på tvenne punkter, var ej allenast positionen utan jemväl staden öfvergifven af trupperna, som dragit sig tillbaka till fästena. Dessförinnan anförtroddes Bankens fonder åt komitgen på stället och utrymmandet försiggick på det mest regelbundna sätt. Utrymmandet å ena sidan och å den andra segrarnes intåg blef signalen till en fullkomlig omstöpning inom staden Messina, och hvilken endast kan betecknas med benämningen uppståndelse från de döda. Alla, som under de sista fyra månaderna suttit instängda och betryckta, kommo nu ut med all den häftiga våldsamhet, som är så egen för dessa sydländska naturer. Uppriktigt sagdt, har också denna arma stad, medan hela Sicilien fröjdats, talat, rört sig och andats fritt, varit tryckt -under en stark garnisons jernok, och under eldögon från hundradetals kanoner, öfvergifven till största delen af sina innevånare, beröfvad all handel och allt socialt lif, och darrande för sin egen existens. Omkring kl. half 2 på eftermiddagen anlände Garibaldi, underrättad om Medicis intåg, sjelf i egen person. Jag kan ej finna ord för att beskrifva den hyllning, som egnades Garibaldi. Föreställ er en länge efterlängtad Messias helsas af det folk han befriat, ett helt folks hjerta utgjuta sin glädje inför den man af folket, som känner och lefver med massorna. De tyckas vid hans åsyn instinktlikt känna närvaron af en man, som fullkomligt förstår dem, som älskar dem äfven med alla deras fel och svagheter och som uppoffrat sitt lif för deras frälsning. Samma dag intåget egde rum, började underhandlingarne angående utrymmandet af alla punkterna utom fästena vid hamnen, men först i går blefvo vilkoren bestämda. Neapolitanarne skola utrymma de båda fästena på höjderna ofvanför staden och lemna allt krigsmaterielet i segrarnes händer. De skola lemna positionen San Girolamo vid stadens sydliga gränser, och dessa senare skola besättas af våra utposter samt utgöra gränserna för vår position mot citadellet ; den öppna platsen utanför detta, kallad Piana di Terranova, skall utgöra ett slags neutral mark med en demarkationslinie för neapolitanska poster; neapolitanska officerare och soldater skola fritt få gå in och ut i staden, samt tillåtas uppköpa förråder; fästningen får ej skjuta, om den icke anfalles. Såsnart öfverenskommelsen blifvit undertecknad mellan Medici och general Clary, öppnades ånyo hamnen, som hade varit stängd för all segelfart och klar för ett möjligt bombardement, och under dagens lopp återvände äfven de franska, engelska och sardinska örlogsfartygen till sina ankarplatser. Hela denna öfvergång från militäriskt förtryck till frihet har egt rum utan den ringaste oreda, hvilket är så mycket underligare då de flesta förbrytarne hade blifvit utsläppta i Messina såsom öfverallt annorstädes på ön. Folket, som nu är lugnadt för framtiden, kommer tillbaka; gatorna, hvilka jag för tvenne månader sedan lemnade öde och tysta, äro bullrande och öfverfulla med menniskor. De stilla nätterna, hvilkas tystnad förut endast afbröts af patrullernas regelbundna skridt på gatorna eller något skotti höjden mot ett fönster, innanför hvilket brann ljus, genljuda nu af glädleropen från ett frisiordt folk