Göteborgsposten – 13 augusti 1860, sida 1

———t— —— LLLeuv——————— — — Lu — ALAA de Bernacs tjenst; Giraud har med en oblidkelig envishet klagat emot oss inför parlamentet; Giraud har påstått, att den äkte, unge grefve de Bernac skulle på sin venstra arm ha ett outplånligt märke... — Mcn, afbröt Humbert hastigt, parlamentet har ej fästat afscende vid hans anklagelse, hvilken icke stödde sig på något ojäfvigt bevis. — Men, återtog genast de Bernac, Giraud kan möjligen stöta på den du vet, och af deras förening skulle måhända uppstå en så förfärlig fara, att vi skulle behöfva alla våra krafter, för att kunna bekämpa den. — Den du menar kan icke sammanträffa med Giraud. — Hvarför ej? — Först och främst derföre, att han är långt härifrån. — Han befinner sig tvärtom helt nära oss. — Han? skrek Humbert. — Han! upprepade grefven. — Huru? — Mercurius har sett honom nu i afton. — Hvar? — På Kreaturstorget. — Omöjligt! — Mercurius har ej misstagit sig; han har talat med honom. Du ser nu, att Giraud är att frukta.