Göteborgsposten – 12 juni 1860, sida 1

St Jamess-street, begagnade han sig af tillfället, för att taga en liten roande hämnd. Han hade igenkännt mig vid skenet af en gaslampa innan jag märkte honom. Plötsligt lemnade han sin följeslagares arm, sprang ned från trappan till klubblokalen och gick med armarne i sidan rakt emot mig, förmodligen i afsigt att liksom händelsevis slå omkull mig på den hala stenläggningen (det hade regnat hela dagen) eller också att stöta mig i rännstenen. Han var äfven nära att lyckas, och skulle i annat tillstånd utan tvifvel gjort det helt och hållet. Som det nu gick lyckades jag verkligen att hålla mig uppe, hvaremot han, oförmögen att behålla jemvigten, föll raklång i gatan, reste sig till hälften, halkade och föll återigen, men nu i en hög af gyttja. Fullkomligt ur stånd att åter komma på fötter, vältrade han sig hjelplös i smutsen tills han upprestes af sin vän och en af klubbens portvaktare. Den figur, han gjorde, var så oemotståndligt löjlig, att den massa förolämpningar, han riktade emot mig, alldeles icke hejdade min munterhet ; och det såg ut som skulle mannen blifvit fullkomligt ursinnig af raseri, hade icke mr Mark Stretton, hvilken jag i början ej igenkännt, med portvaktens tillhjelpt tvingat honom att åter gå in i klubbhuset.