Göteborgsposten – 12 juni 1860, sida 1

ryggen. Jag skrattade och gick min väg. I nedra förstugan stod mrs Parkins och väntade mig. Hon sade att monsier och madame Morny endast 80x veckor bott i hennes rum, och att sådana scener som den jag bevittnat voro mycket vanliga, ehuru icke altid så häftiga. Hvad var att göra? Jag kunde endast råda henne att, så fort hon kunde, göra sig af med dylika obehagliga hyresgäster, och lemnade derefter huset, utanför hvilket en liten hop nyfikna lättingar ännu stod församlad. Besynnerligt! mycket besynnerligt, tänkte jag. Huru kan en sådan person, som Morny tyckes vara, hafva fått insteg i mr David Strettons familj. Hustruns misstanke att han står i något kärleksförhållande till miss Vignolles måste vara ett foster af hennes egen svartsjuka hjerna. En sådan förmodan var helt enkelt orimlig. Mycket troligare var att den dam som kallade sig madame Morny var hennes föregifne makes mätress och att den vackre fransmannen ordentligt friade till miss Vingnolles. Beklagansvärdt om det så förhöll sig, men mig angick det visserligen icke. Mr Achilles Morny kunde icke icke förlåta den skymf jag tillfogat honom i hans personliga värdighet. Då han derföre omkring en vecka efteråt, just som han — temligen inspirerad af en större qvantitet vin — lemnade en klubb på