Göteborgsposten – 12 juni 1860, sida 1

,stymmelse till eldsvåda, som förekommit för omkrin; 5 år tillbaka uti nu nedbrunna fabriksbyggnaden z B, förmodas härleda sig från slarf och otorsigtighe ar tvenne machinister som kort förut uti fabriken va rit sysselsatta med verkställande at ett arbete; — men några dagar före den brand, som nu ödeladi vätveribyggnaden, inträffade en dylik tillstymmelse ut tryckeriet, hvilken förorsakades utaf arbetaren An ders Adoltsson, som at nyfikenhet gick till den ma chin, som innehöll cautchuk-lösningen, hvilken genon den, at honom medforda brinnande lampa, som der med kom i beröring, antändes. Härvid torde det till lätas mig fästa uppmärksamheten derå, att hvarkei lagret uti tryckeriet, ej heller sjeltva byggnaden lilt C, som innehåller tryckeriet och tfärgeriet, Voro assu rerade, ätvensom att nämnde byggnad, som ligger c:t 8 alnar djupare, än nu nedbrunna vätveri-byggnader A DB, var skujd från denna senare genom en 6 al nars bred kanal, så att alltså någon tara för den samma icke kunnat uppstå, ilall elusvåda i byggna den litt. C. inwäftat. För lättare kommunikauon e mellan desse byggnader, var ötver kanalen anbrag en gangbro, ledande från ötra väningen art färgerie till en ingång uti välveribyggnaden. Denna ivgäng bestaende at 2 haltdörrar, var först försedd med van: lig dörrlås, men som jag tann, att densamma öppna des utan nyckel, endast derigenom, att regeln hvarmed ena hali-dorrn var fästad, neddrogs, lät jag der anbringa krampa och hänglås, hvilken lästes inurän tabriken, för aut således torbindra arbetarne uti tryckeriet, hvarest i följd af många beställningar ötverarbete ägde rum, sedan vanliga arbetet upphört, från att kunna inga i fabriken. Motparternes anmärkningar mot mig bestå egentligen deruti: Att jag latit, vid ljus, aftonen före eldsvådan, ult väfveriet företaga ett arbete, hvars nödvändighet icke blifvit bevisad. Jag har redan under rättegången upplyst om anledningen till den derom åt machinisten Berggren gifna betaliningen, och har med vittnen blitviv styrkt, att detta arbete vore högst angeläget, äfvensom att detsamma icke kunde foretagas, med mindre än att hela favriken stod still. Uckså är det vid fabriker ett allmänt bruk, att dylika mindre reparationer företages under den tid, tabriksarbetet icke dritves, på det aw personalen dervid och machinerna icke onödigtvis må hindras i deras verksamhet. Emellertid bestod hela Berggrens arbete endast uti nedtagandet at en mindre axel, och fastän jag icke betallde att detta arbete skulle om aftonen vid ljus verkställas, såsom ock synes af hvad vittnen i denna del utsagt, kunde dock någon eldiarlighet icke vara att förmoda, äfven om ljus dervid begagnats, såvida mina, flera ganger långt förut, till arbetspersonalen afgitna betallningar, hvilket jemväl med vittnen blifvit styrkt, att ingen finge i tabriken taga lampan utur lyktan, vid de tillfällen ljus under ett arbete kunde erfordras, blitvit tillbörligen iakttagne; och vore för detta ändamål dylika lyktor på flere anvista ställen i fabriken att tillgå. All tförsighet i deuna del har alltså at mig blitvit iakttagen. Machinisten Berggren och arbetaren Johan Jonsson, hvilka hade bestyr med axelns nedtagande, vore at mig kände för ordning och påpasslighet i sina göromål, så att jag saknade allt skäl misstänka, att de skulle afvika trån mina ordres och tillåta sig uttaga lampan ur lyktan, som är försedd med glasrutor, hvarifrån tillräckligt ljus utgår. Att båda dessa vid arbetets verkställande varit nyktra, har jemväl af mig blifvit i bevis ledt, äfvensom ingen bevisning förefinnes att de någonsin blifvit sedde besvärade eller öfverlastade af starka drycker under sin arbetstid vid fabriken, eller annars i allmänhet, samt: Altl jag, medelst en Chemisk behandling af en större mängd väfnader, för hvilken behandling jag sjelf skulle sakna nödig sakkännedom, och till hvars företagande jag följaktligen, jemlikt föreskriften i 4 8 2 mom. af Kongl. fabriks och handtverksförordningen af d. 22 December 1546, vore alldeles oberättigad, uti särdeles hög grad skulle ha ökat eldfaran inom fabriksbyggnaden, oansedt jag af de vid fabriken anställde mästare derom fatt emottaga föreställningar. Innan jag skrider till vederläggning af dessa