Göteborgsposten – 6 juni 1860, sida 1

andras händer och tycktes med stor hjertlighet göra sig underrättade om hvarandras helsotillstånd, hvilket var signalen för nya väldiga applåder. De stirrade derefter nyfiket och eftertänksamt på hvarandra, liksom om de aldrig råkats förr. Applåder slösades vid hvarje tillfälle. Man applåderade när den odödlige Sayers tog af sig rocken och skjortan, man applåderade när den odödlige Heenan gjorde detsamma; man jublade högt, när de begge männen, blottade till midjan, begåfvo sig till centern af arenan 1 full stridsordning. Nu vidtogos åtskilliga ceremonier, såsom att de stridandes färger — tvenne granna näsdukar — fästades vid stängerna, att kämparne skakade händer med sina resp. sekundanter, att man drog lott om rättigheten att välja sin plats på arenan. Ceremonielet var nästan så vidlyftigt som vid en kröning. Allt utfördes med största noggrannhet efter bestämda former och regler. Amerikanaren erhöll rättigheten att välja, och han posterade sig i kraft deraf med ryggen mot solen — som strålade i sin fulla glans — och intog en litet högre position an sin motståndare. Han är sex fot och halfannat tum lång, och han är icke blott fem tum längre utan äfven åtta år yngre än Sayers. Dagens begge odödliga hjeltar stodo framför hvarandra i allmänt godkända attityder. Deras venstra sidor voro skjutna framåt, deras högra armar lågo tvers öfver bröstet, under det att de venstra fördes fram och tillbaka liksom en hästs framben. Under andlös tystnad iakttogo åskådarna hvarje rörelse. Ett tvunget leende, som skulle vara behagligt, visade sig på de begge kämparnas ansigten. De lyfte då och då på den venstra foten som om de skulle börja dansa; deras hufvuden kastades fram och tillbaka och de sprungo från den ena sidan till den andra, efter att ha gifvit eller parerat ett slag. Omsider slutades första afdelningen af striden under högljudda applåder; den odödlige Sayers hade lyckats att bli den förste, som slog sin motståndare blodig. Boxningen fortfor med så föga variation att den väl kunde kallas enformig. Det dröjde något, innan den andra afdelningen af striden slutades, och detta skedde derigenom att engelsmannen fälldes till jorden. Nu började det att blifva liff bland åskådarne och hesa rop hördes från alla håll. Råa och trasiga karlar erbjödo sig att hålla stora penningesummor på den ena eller den andre af kämparne, och aristokratiska ögon stirrade genom många lorgnetter på de stridande. Oregerliga åskådare sprungo upp från gräset och dansade vildt omkring invid repen och de som skulle hålla ordning läto sina käppar dansa på dylika åskådares hufvuden och skuldror. Emellertid fortgick striden nära nog med liknande resultat. Den odödlige Heenan fällde den odödlige Sayers åtminstone tjugo gånger till marken, men ängen var mjuk och han visste att återigen reda -E—aqaaos,Lsseeses.j.e.eq.aeaasaaaaO———V ÖOO EL TTT7pp7r7-n-nr-nT7r77-7-r-r7rpTTA