sig genom sin skicklighet och sin säkra tak tik. Han upplyftades hvarje gång af sina se kundanter på det ömmaste sätt och förde afsides likt en Guy Fawkes) för att tvätta med en svamp. En timmaj förflötipå detta sätt utan at striden tycktes närma sig sitt slut. Den odöd lige Sayers solbeglänsta ansigte liknade e kopparkittel; hans högra arm var styf oci vanmäktig och han spottade mycket blod Den odödlige Heenans öga var tilltäppt a ett stycke blått kött, som bildats genom en gelsmannens väl riktade och säkra slag; han öfre läpp var så uppsvälld som om den be täckt sex rader tandkött och tänder. Nä Sayers slagit sin motståndare så att det kän des, så stod han och såg frågande på honon för att komma undertund med huru illa ha! gått åt honom; och när Heenan fällt sin mot ståndare till marken, vände han sig, till sin: sekundanter, höjde sina begge armar och öpp nade sina uppsvälda läppar som om hal gäspat. Oväsendet i åskådarehopen hade nu sti git till sin höjd, och ett vildsint och oupphör ligt larm af många röster hördes omkring stridsplatsen. Oroliga personer, som hållit hö ga vad på någon af kämparne vankade fran och tillbaka på ängen. Vinden susade i trä den, och de hundradetals personer, som klät trat upp på grenarne, upphäfde höga bifalls rop för den ene eller den andra kämpen all efter som segren tycktes luta sig åt det en: eller andra hållet. Några af grefskapets po liskonstaplar infunno sig för syns skull, mer när de sökte närma sig arenan, fösades de un dan af de vildsinta åskådarne. Några edel hördes men icke många, de bleka ansigten: omkring den inre cirkeln blefvo ännu bleka re, de sammanpressade läpparne ännu mere sammanpressade; högre och lägre vad ingingos ännu; på ängen sprungo menniskor oupp hörligt fram och tillbaka; smällarne och käm. parnes slag hördes och den ene åskådaren beskref för den andre de synliga följderna deraf; man : påstod den ena minuten ett och den andra motsatsen; engelsmannen smädades eller prisades och likaså amerikanaren. De enda, som tycktes ha bibehållit sitt lugn, voro de begge kämparne, deras sekundanter och de boxare, som skulle upprätthålla ordningen. Slutligen blefvo de uppäggande ropen så vilda att det ej var publikens skuld att den ej fick nöjet se ett mord till ersättning för sina erlagda penningar. Då bröts efter tvenne timmars kamp den ordning, som dittills kunnat upprätthållas, skiljedomaren drefs från sin plats och samlingen upplöstes i den vildaste oreda. — —