Göteborgsposten – 6 juni 1860, sida 1

dem genast; men detta hindrade ej att de plågade honom. Utan att märka det,! återvände den stackars ynglingen oupphörligt till det håll hvarest Martha bodde. Då klockan slog två på morgonen, befann han sig ännu i grannskapet af Marthas boning oupphörligt blickande mot hennes fönster, ehuru han med möda kunde urskilja dem i mörkret. Under det han på detta sätt stod orörlig och upptagen af sina drömmar, smögo sig tre män bakom honom och fattade honom i armarne. Inom ett ögonblick var han beröfvad förmågan att göra en rörelse. Hvad viljen J mig? frågade han, under det att hans angripare riktade ljuset af en blindlykta på sin fånges ansigte. Öm ni vill åt min börs, så tag den, men låt mig passera. Din börs! ropade en af männen med vrede. Tror du kanske att vi äro röfvare, liksom du sjelf. Det är ej han, sade i detta ögonblick en annan person; desperadon är mindre till vexten och mera mörklagd ... Hvem är ni? Hvad gör ni här? frågade flera röster i häftig ton. Först och främst, hvem har jag att göra med ? svarade han högdraget.